Konsten att både hata och älska.

12 timmar i en buss. 12 timmar av mitt liv förlorat till Kalix vistelsen. Det var värt det.
Ångesten var påtaglig att behöva åka hem, men som man brukar säga - borta bra men hemma bäst. Känslan man får i kroppen när man ser Timrås ståtliga "Y" gör att lyckohormonerna börjar spira och alla oroskänslor slås bort. Man är hemma.

Nu ligger jag i min alldelens egna soffa framför MIN tv. Hör hur Sixten snarkar där han sover i fönstret, nöjd över att få vara hemma. Att han äntligen är trygg. Min älskade Sixten, vad skulle jag göra utan honom? Attmar är likgiltig som vanligt, det spelar ingen roll vart hon är bara det finns leksaker och mat. Orotad men älskad.

Igentligen älskar jag mitt liv här, men äventyr och impulserna börjar ta över. Jag har Igentligen ingenting att förlora om jag försvinner från staden ett tag, samtigt som jag faktist kan förlora allt. Jag både älskar och hatar denna situation. Älskar tryggheten, hatar tryggheten.

Men för tillfället säger jag och upprepar mitt tidigare utalande - Borta bra men hemma bäst.