Mitt bankkort försvann i Lördags och jag känner mig totalt maktlös. Jag har nämligen hittat den finaste blusen i världen på H&M och jag kan inte handla den. Jag tänker på den, drömmer om den, fantiserar och grimaserar över förlusten av kortet. Jag gnäller och gnäller, varför hittar man bara saker man vill ha när man inte kan få dem?

Gick o jobbade i stället och förbannade mig där över förlusten. Var på urusel humör tills en kund sa att han skulle handla några öl. Kommentaren "från Navet mot Bolaget" fick mig att tjuta ut i skratt. Jag tyckte jag var klockren, jag kunde inte sluta tänka på min filurighet och när han kom tillbaka utbrast jag " från Navet till bolaget!, Hahaha fan vad rolig jag är!"
Och så kom jag på vilken tönt jag är. Inte konstigt att jag är forever alone.

Kaos kväll. Jag och Malin skulle ut o festa, för mycket sprit och Malins iphone hamnade i toan 5 minuter efter vi hade betalat oss in för en hundring på Oscars. Drog på mexicana och åt gratis pizza, och gratis kebabrulle sen smet jag på bussen gratis också...alltså, skämmes. Jag fick ju men skammen är oändlig.

Har tänkt och tänkt idag vad jag ska göra med mitt liv och jag tror jag har kommit fram till det enda rätta för mig. Jag blir nog inte kvar här. Det känns som att jag behöver en nystart och då är att börja studera det enda rätta om jag ska blicka fram mot en bra framtid.

Vi får se..

Juste bloggen!
Jag har ett svagt minne av att jag aldrig fick erkänna att man har bloggtorka. Men...jo. Jag har det.
Jag är mer en "jag gillar att ta foton istället för att skriva".
Så därför skaffade jag Instagram.
Det är ju jätte kul, då kan man ju inte blogga längre. Ni hittar mig där om ni skaffar det, sök på kontakter på Facebook. Där ser ni dagliga bilder, ungefär som dessa då jag var på Hattjakt idag.

Ses på Instagram. Eller här.

April April.
Du är välkommen, låt dina varma strålar skina, värma min vinterfrusna kropp. Ge mig färg och glädje.

Nej. Det snöar, det regnar, det blåser och det är kallt.

Har stängt in mig i min lägenhet och kollar tvn. Eftersom min vän har gett mig gratis tv-kanaler kretsar inte längre min värld kring svt, 4an och 6an. Program kvalitén har blivit bättre men serier jag ser på dagligen är så inrotad så det är svårt att släppa taget. Stargate, Jims värld och våra värsta år (som dessvärre är den värsta serien i världshistorien) smyg kollar jag fortfarande på. Skammen över att att veta vad goauls är talar jag inte om, ingen får veta mitt tv beroende.
Nu är det inte roligt att se vad som händer i tv-såpornas underbar värld längre. Urvalet har blivit alldelens för stort.

Bättre att gå ut med Björns hundar istället för lata dagar i soffan.

Glad påsk mina vänner.
Firar ni påsk? Det gör inte jag. Tron är väl inte 100 så jag bryr mig helt enkelt inte, får se om min mamma kommer anordnat någon form av middag hemma till helgen. Påsken är dessutom ful med alla dessa gula fjädrar, de är överallt. Urk.

Fick en fin välkommen-hem-present av nån av katterna igår. Bajs i sängen.
He he he...
Min nya fina underbara svindyra säng. Så idag har man tvättat täcken och sängkläder för fulla krafter. 3 omgångar blev det sen for jag till jobbet där det var kaos som i vanlig ordning. Magen krånglar, och så har man dragit på sig en infektion som man har medicinerat som gav bieffekten att man fick en annan form av infektion som jag nu tvingas använda kortison o grejer och gud vet vad.
Tycker ni att jag har nå flyt? Nej. Bara skit av alltihopa, bokstavlig talat.

Tror miss. Malin behöver semester.

Jahapp, kanske man skulle "blogga" lite granna då.
Är det bara jag som hatar ordet blogga? Eh, vi släpper det.

Vad händer i mitt liv då? Mycket spännande saker. Jag har härmed basta slutat vara så jäkla "dumsnäll". Sa ifrån på jobbet, insåg att detta ständiga arbetande inte är värt min hälsa som inte är allt för bra för tillfället. Magen är hemsk och jag har återigen fallit ner i "Jag har inte ens längre hungerkänslor" träsket vilket har resulterat i en viktminskning på 2 kg. Begärde 2 dagars ledighet och sa att nej jag kan inte jobba. Det kändes...konstigt. Sa även att jag inte vill ha 3 jobb och att vi måste gå igenom mitt schema så jag får rutin och ett privatliv - i livet. Om ni fattar. Så kanske, kanske kan jag börja leva igen och slippa prata om jobb jämt. Prata mer om katter låter väl bra, right vänner?;)

I Fredags gick jag och impuls köpte en ny säng. Det var också en konstig känsla att jag har möjlighet att göra det. Slänga iväg flera tusenlappar bara så där för att jag kände för det. Sängramen åkte jag och pappa och köpte idag och när jag skulle betala slank pappa förbi mig och drog sitt kort, flinade och sa att det bjöd han och mamma på. Sängramen som jag har drömt om i 1år fick jag och jag känner mig riktigt glad för det, tusen tack världens bästa föräldrar!

Så nu ligger jag här i min nya stora 1,60 m säng och ska snart sova. Och för första gången på länge ser jag fram imot morgondagen.

Godnatt.

Hoppas denna vecka blir bättre.
Det räckte inte med försovningar, exploderande plattänger, två klagomål från mina två olika arbetsplatser och IBS deluxe. Min mormor fick en stroke och ligger på sjukhus.
Mitt i sorg och förvirring gick jag och blev 23 år gammal och blev chockad och ställd över att jag har vänner av guld. Herrejisses, jag har fått tårta, överöst av blommor och presenter. Ni fick mig verkligen på andra tankar.
Tack, älskar er allihopa som förgyllde min dag! <3

Livet hatar mig den här veckan.
Stod och lockade håret på morgonkvisten, tyckte det luktade lite konstigt. Ignorerade och forsatte. Vipps så exploderar (varning för överdrift) Platttången, får en elchock och den flyger ur min hand. Hela lägenheten slocknar, tvn dör, lysröret i badrummet går sönder. Det är knäpptyst och på golvet ligger tången och ryker. Ringer pappa hysteriskt, min tv, nya modem, plattång, lampor och Gud vet vad har pajjat!
Ta det lugnt Malin. Kolla säkringarna är de nere?
Ja.
dra upp dem.
Phwuuu.

For till jobbet, fick samtal om att jag var tvungen att åka till Birsta och jobba efteråt.
Försökte fixa klar allt pappersarbete, leveranser, beställningar och kunder. Slutar och åker hem 1 timme och åker mot Birsta. Får samtal från kollega som beklagar sig över att jag inte har hackat sallad åt henne. Eftersom hon kanske inte hade lust att göra det. Samt fylla på drickor. Det börjar koka inombords över att behöva höra gnäll från omgivningen konstant. Speciellt när jag har arbetsrelaterade saker upp över öronen medans ingen annan behöver göra någonting, förutom att hacka sallad.
Brinner av och blir tokig, stänger av samtalet och försöker andas sansat. Kommer slutligen ut till Birsta bara för att möta femtioelva kunder. Har rush till stängning och hjärtat rusar iväg av stress.
Kommer hem tillslut och försöker finna ro. Får veta att jag jobbar 09.00-20.00 imorgon.

Folk fattar ju ingenting.

Stolp.skotts.morgon

Väckarklockan ringde 07,30. Men mina trötta ögon ville inte vakna. Snooza i 10 minuter, morgontoa, tvätta ansikte, smörja in sig. Borsta tänderna. Kattrackarna stångade kring mina vader jamandes efter mat. Okej då, ni ska få mat.
Med tunga trötta steg går jag mot kylen, sneglar på almenackan, ska öppna kylen, VÄNTA! Aaaaaah! Måndag 19 Mars! Inte Måndag 26 mars!!!!
(utropstecken deluxe jag vet men måste ju beskriva känslan, doh)
På almenackan står det jobb kiosk 06.00-13.00
Kollar på klockan. 08.50.
....
Slänger på mig kläderna, letar efter strumpor, hittar inga rena får ta gårdagens. Sliter i all min kraft på mig jackan och stövlarna. Springer till bussen som precis kommer in. Just denna bussresa tar en oändlighet. Fantiserar om hur mycket skit jag kommer få från alla busschaffisar över det uteblivna morgonkaffet, ciggen och morgontidningen. Chefens gnällande över att över 3000 kr har gått till spillo.
Bussen anländer till Navet och jag springer det snabbaste jag kan mot helveteshålan. Vänta, grinden är öppen. Vad nu? Rebwar står där inne och arbetar innan klockan 09.00. Jag låser upp kiosken och kutar in.
-Rebwar vad gör du här?!
Han börjar skratta.
- Vadå, är det ingen som har sagt till dig att schemat är ändrat? Du börjar 16.00 idag. Trodde chefen hade sagt det till dig.

Ödet baby, ödet.

Fredag och jag är ledig hela helgen!
det behövdes ska ni veta, jag är så trött och utmattad. Den mentala hälsan är inte på topp, jag har inte sovit bra den senaste veckan pga omständigheterna. Har varit orolig och stressad hur det hela skulle sluta. Igår kväll låg jag i sängen och önskade att jag var hemma hos mor o far. Ompysslad med god mat och struken i håret av mamma. Önskat att jag fick höra att allt kommer ordna sig. Men ingen har ringt, tror inte ens att de vet om att jag har varit i rätten.
Ingen bryr sig. Jag får klara mig själv. Herregud jag är nog den ensammaste människan i världen.

Usch, känner mig inte alls bra.

Rättegång avklarad. Offret dvs jag satt på nålar, svetten trängde sig ur mina händer. Frossa, nervös, alla tittar på mig. Scenskräck.
Den anklagade sitter och stönar och frustar, ena sekunden minns personen inte vad som hände, andra gången minnas allt. Förnekar, erkänner. Jag fattar ingenting. Ingen fattar någonting. Domen kommer, anklagande döms skyldig. 5000 kr böter + ränta. Samhällstjänst. 500 kr till brottsofferjouren. Denne reser sig upp och springer ut från rättsalen, smäller igen dörren medans jag sitter kvar, tackar juryn för att sedan drabbas av totalt mental utmattning.
Det var ju inte så här mitt liv skulle bli. Hur hamnade jag här? Vilken sopa man är. Orkar inte vara stark idag.

Tröstar mig med min familj på R****rgatan.

Nu är chefen bortblåst till Indialand och mitt ansvar är oerhört stort nu. Inte nog med att jag ska pendla mellan alla tre företag jag ska även vara kontaktpersonen mellan personal och chefer tydligen. Huh, smärta i mitt hjärta.
Önskar att alla kunde ta sitt eget ansvar i livet, tydligen inte. Aja, ska inte plåga er med ovissheten jag skriver om nu.

Juste, jag fyller år snart. Vänner boka in er på 24 mars. Vi firar in 25 så klart på krogen om jag nu lyckas festa så länge.

IBS.
Bläää...
Har mått så satans illa hela veckan så arbetskollegorna började fundera på om jag var på smällen. Nja, 2 års graviditet är väl inte att rekommendera om man inte är en elefant då.
Åkte hem från jobbet tidigare, låste in mig i lägenheten och stressade ner totalt. Jag hade tänkt ta en ordentlig sovmorgon idag men det blev endast 4 timmars sömn endå. Sömn är överskattat.
Hyresvärden ringde innan klockan 10 och frågade om det var okej att komma in och fixa fläkten. Eh...ja!! 1 års frånvarande ventilation är mycket välkomnande:)
Fick även höra det senaste skvallret (ja,jag ÄLSKAR skvaller) att grannen med äckel hunden som attackerade min dörr hade blivit vräkta och utkastade på en dag. Det hade jag missat helt, vart var jag då?!

När ventilationen var färdig tog jag mitt pick o pack till stadens gator, möts av en flock med busschafförer som frågar hur det känns att jag ska vara chef på kiosken i en månad. Jag höjer på ögonbryna ovetandes om titeln då jag inte riktigt vet vad jag jobbar som nu för tiden. Springpojk känns jag mer som då jag är på alla företag.
De forsätter berättelsen chefen hade gett dem, att han hade talat om att han ska iväg till Indien och då blir jag chef på kiosken.
Jaha. Ja Indien visste jag om så klart, men jag kunde inte låta bli att dra på smilet när jag fick höra min titel för månaden. Äntligen.
Chef-Malin.

Haha

Jag lyfte penseln idag mina vänner. När gjorde jag det senast? Flera år sedan. Och det märktes, jag kan inte måla längre. Jag höll ingen linje alls då jag inte vet vad jag ska måla. Fantasilöst, mörkt, klottrigt och konstigt. Vad betyder tavlan?
Förr när jag målade kunde jag sitta i timmar innan och planera, sedan dagar, veckor, månader för att slutföra konstverket.

Jag trodde att jag aldrig skulle sluta måla men jag kan inte hitta inspiration.
Suck. Jag vill vara awesome igen.

Ahapp, igår gick man in på Mingla.nu och hittar denna bild på framsidan från i Fredags. Suddig Fredag och endå drack man bara 3 öl och en 4a drink. Nåja, lyckades i allafall vara ute och härja på stadens gator längre än 23.00 då jag i vanlig ordning brukar befinna mig på kiosken, redo att bli hemskjusad av chefen.
Björnen och jag hade en toppen kväll i vilket fall.

Pengar.
Jag behöver 50 000 :- är det någon som vill ge mig det? Mitt sparande går inte som planerat och jag vill verkligen köpa en egen lägenhet.
Jag har en sån där dag jag-hatar-mitt-liv-och-jag-vill-flytta-nu-och-vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv-och-Valentine-satkatten-måste-kastreras-jag-vill-ha-ny-säng-också-och-helvetet-tar-aldrig-slut.
Ja en sån dag.

Sinnet är slut och rynkor härjar som vilda gorillor runt mina ögon. Jag fyller 23 om 25 dagar och det suger. Jag har lidit av åldersnoja och livskris sedan jag var 19 år och likt förbannat lyckas jag aldrig ta mig i kragen och bestämmer mig vad livets mening är.

Kommer sitta i samma lägenhet om 20 år, singel o desperat med 30 katter, flörta skandalöst på internets förfärliga värld. Bara en hundring på kontot med stora drömmar om framtiden.

Pengar, I wish you'd get out of my life and shut up.

Blandras

I media finner man rubriker var och varannan dag liknande " Cancersjuka Jenny tvingas arbeta, får inte hjälp av försäkringskassan." m.m
Man skulle ju kunna tro att om man blir sjuk så är det en dödsdom, kronofogden och mental kollaps.
Men icke mina vänner. Icke.
En kund har varit borta från sitt arbete som busschaufför i tre månader. Han har idag berättat för mig anledning bakom sjukskrivningen. Hemorojder.
Likt reklamen "lider du av analklåda" har försäkringskassan accepterat detta, men tjii fick man om man fick sig en slang av cancer.

Nu undrar jag ifall jag också kan få en liten sjukskriving. Nageltrång? Eller varför inte för högt sockerintag. Livet på en kiosk med en massa godis som lockar konstant är då inte lätt.

Varför inte.

3 soffor som inte borde finnas.

Drömmar, som i vanlig ordning har det hänt mycket denna natt. Jag sa upp mig från jobbet för att sedan komma på att jag inte skulle ha råd med hyra och räkningar. Låg i fosterställning och kände ångesten. Vaknar upp och andas ut. Jävla dröm.

Jag är förövrigt fortfarande bakis. När ska man lära sig igentligen? Aaaaaldrig.
Nehepp.
Nästa krogrunda?
Onsdag.

Som den här annonsen känner jag som idag. Jag fryser, jag är bakis och jävligt less. Jag berätta igår om min dåliga hemliga blogg. Den skulle ju vara hemlig. Jag skulle ha stannat hemma, men adhd nerven slog igenom och nu har jag varken pengar kvar eller minne.
Uuuurk.
Det enda jag minns är pinkoder och annat småsnack.

P.s tack flickor för en riktig trevlig middag! Nästa gång är det min tur. Frågan är vad jag ska laga (haha köpa så klart).

Förrätt - Tomatsoppa
Varmrätt- Pappa Ulfs köttgryta med potatisklyftor.
Efterrätt- kladdkaka

Låter det ok? Jaaaaaa.

Hittade denna annons i morse.
Jag kunde inte låta bli att fnissa lite extra högt inne på kiosken när jag såg den, jag undrar hur man orkar lägga ut en sådan annons. Och varför vill man slösa pengar på ett skämt.
Men tack för skrattet.

Jag har vaknat upp på betydligare bättre sätt än vad jag gjorde denna morgon.
Vaknade strax innan 06.00 av att det dånade i hela lägenheten. Försökte ignorera och somna om då jag är van vid att katterna lever rövare nätterna igenom. Jag kunde dock inte slappna av då oljudet lät mer och mer inte "kattigt". Det lät snarare som att nån höll på att dunka på dörren. Vänta, det var någon vid dörren. Handtaget åkte upp och ner, hetsigt och aggresivt. Vad i helvete! Reser mig försiktigt från sängen, Sixten ligger nedanför, livrädd. Smyger ut till hallen där Valentine sitter tryckt mot dörren, stirrandes på handtaget. Plötsligt åker det ner. Det är alltså inte jag som hörde i sömnyran. Det forsätter och nu är det inte bara katterna som är rädda. Vilken tur att jag kom ihåg att låsa dörren. Jag kikar genom hålet och det är mörkt, jag ser ingenting. Men handtaget rycker upp och ner. Det knuffas på dörren, den går inte därifrån. Blir stel i hela kroppen. Vet inte vad jag ska göra, ringa polisen? Men just då står jag bara där. 5 minuter, 10 minuter. Plötsligt hör jag ett ylande utanför och det slår mig. Jag öppnar försiktigt dörren lite granna och där står en gigantisk amstaff, redo att attackera. Jag fattar ingenting, en galen hund står utanför min dörr och försöker ta sig in mitt i natten?!
Jag tar med mig nycklarna och öppnar dörren igen, pressar mig ut samtidigt som hunden försöker att ta sig in. Låser om mig och tittar på hunden med galna ögon. Grannfrun kommer ut och skakar på huvudet, hon har också vaknat av oljudet, men är livrädd för den typen av hund. Vi går upp till nya grannen som äger hunden, dörren står öppen och kopplet ligger utanför. Vi både plintar och ropar men han tycks inte vakna. Hunden vägrar att följa med upp. Den sitter fortfarande och försöker att ta sig in i min lägenhet. Jag tar kopplet och försiktigt tar den runt hundens hals, drar upp han för trappen. Då vaknar tillslut grannen och kommer mot dörren. Jag ger han kopplet till dörren, skäller att han bör låsa dörren till lägenheten. Han fnyser och stänger dörren. Inte en ursäkt ingenting. Jag och grannfrun skakar på huvudet. Fortfarande i chock och förvirrade. Inbrottstjuv eller galen hund, mig kvittar. Jag vill sova gott på nätterna, utan att vara rädd för att en galen hund ska komma in och döda mina katter.
Usch.

Jahapp mina vänner, vad ska jag skriva om? Farfars 80 års fest? Daltons hänget eller kanske om brobygget som påbörjas inatt utanför mitt fönster?
Nä... Jag orkar inte, har bloggtorka. Ett långvarigt sådant också, ca 2 år nu.
Kanske man bör lägga ner detta skrivande. Vill ju inte dela med mig av privatlivet på internet längre. Svårt att bedömma vad som är lämpligt och olämpligt. Framtiden får avgöra.

Nu ska jag bädda ner mig och hoppas på att ingen av bygg gubbarna kikar in inatt, fast iofs, kanske min framtida karl finns där ute på brobygget. Bäst att sova med smink inatt då. Eller...kanske lika bra att skrämma iväg dem. Jag och katterna 4-evah.
/ensamma och deppfetto-tjejen.

VARNING! Alla som är totalt ointresserade av djur kan sluta läsa nu.

Idag har jag gjort en stor upptäckt, något som förklarar en hel del för mig. Sixten har dålig syn. Jag har nämligen köpt mig en laserpenna som jag kan underhålla katterna med (ja jag vet jag är världens största tönt, men den är otroligt praktisk då jag kan sitta i soffan och glo på tvn utan att behöva springa omkring och underhålla dem.) (ja, jag vet även att jag är lat.) okej, nu tappade jag spåret.
I vilket fall så ser Valentine pricken helt klart och jagar den överallt. Han reagerar även väldigt starkt om man lyser den i ögonen på honom. Sixten därimot ser inte pricken lika bra, bara om han får sikte på den och kan följa den i ett rakt spår. Om man lyser den i ögonen reagerar han inte.

Jag tror det är därför han är så rädd och försiktig av sig bl.a. Att han inte har full kontroll över vart han befinner sig går han bananas. Otroligt skönt att förstå honom, tillslut. Min älsklingskissemisse i hela världen.

På tal om ögon så har nog Valentine världens gulaste ögon. Väldigt speciell färg. Den här bilden är inte redigerad, vaknade upp på natten av att han satt 10 cm från ansiktet och stirrade. Tur nog hade laser pennan även en ficklampa inbyggd så denna coola bild fick jag till.
Den där laser pennan är min nya bästa vän tror jag.

Tyckte att det var på tiden att slå på min dator idag, vilket jag nog inte har gjort sedan två månader tillbaka.
Rotade igenom arkivet med gamla bilder och fick mig en större chock. Vad har hänt med mig?
Hela mitt ansikte ser helt annorlunda ut och den här bilden togs sommaren 2009. Jag var nyfyllda 20 år. Såg ut som en riktig barnrumpa. Minns att jag tog den här bilden i båten i Kalix och tyckte den blev fin.

Hmf...

2009

2012

En vän till mig skrev på sin blogg nyligen för att kunna ändra sitt liv krävs förändringar.
Sant kan jag konstatera.

Mitt liv fick en ganska stor förändring för några år sedan. Jag var ensam, visste inte vem jag var eller vad jag ville göra. Jag festade, sov dagarna igenom, ville inte göra någonting. Men genom dessa år har jag lärt mig att livet är full med överaskningar. Man lär sig att släppa taget, gå vidare och le åt det förflutna. Se kontrasterna mellan människor, se sig själv med sanna ögon. veta vem jag är.

livet lekte, jag hade allt på plats. Plötsligt kommer det förflutna ikapp, tvingar sig på mig. först är det underbart att få känna de där gamla minnerna, men de är bara minnen. Minnen från en annan tid. Plötsligt känns det kvävande, nervöst. Det förflutna står i samma skor medans jag är en främling. Jag vill skrika men det vill inte höra mig. Låt mig vara, jag vill inte! samtidigt som  jag desperat vill känna den där känslan av det gamla. Det gamla som var den lyckligaste tiden i mitt liv, samtidigt som det inte var det. Tryggheten. Glädjen, vänskapen.

Men den är borta. Det förflutna ska stanna där det var. Det hör inte hemma i nuet.

Äntligen.
Äntligen börjar jag få det riktigt fint hemma. Större delen av "flytta hemifrån möblerna" börjar långsamt men säkert försvinna. De slitna, ärvda sakerna som släktingar, familj och syskon inte längre hade användning av har fått flytta ur mitt hem. Jag har med mina egna pengar haft råd med ny soffa, tv, bord, säng, hyllor och annan boning gjort något som symboliserar mig och min stil. Inredning står en aning för nära hjärtan, vilket plånkan får lida över. Men om man har råd så får man unna sig själv.
Ni får en liten smygtitt nu vad jag har pysslat med större delen av dagen efter jobbet.
Bild 1 är före jag bytte matta. Lampan är ny, samt har jag skruvat upp hyllan som är ovan soffan. Det enda som saknas nu är en fåtölj och ett nytt runt vardagsrumsbord.

Nej till-
- kunder som berättar i detalj varför de köper vad de nu köper. Jag bryr mig inte.
- kunder som beställer låt oss säga en kaffe. Man frågar "vill du ha svart eller med mjölk?" och svaret man får är Ja.
- kunder som mummlar och tycks ha tappat talförmågan. Tror ni att jag som är halvdöv, trött och icke tankeläsare fattar vad ni vill ha? Nej.

Ja-
+ jag har lyckats lura vågen. Trodde jag var smällfet efter julen med minst 5+ på magen men det var bara +2!:) försvinner snart igen.
+ jag gör om hemma, ut med det gamla in med det nya.
+ imorgon är det löning, behöver jag säga nå mer?

I fjol anmäldes 577 brott i området kring Navet.

Trots satsningar med fler patrullerande poliser har kriminaliteten och våldet ökat på Navet

Våldet och narkotikan blir allt vanligare inslag.
Trots fler patrullerande poliser har kriminaliteten på Navet ökat.
– Vi måste öka vår synlighet ännu mer, säger Robert Svedberg på Sundsvallspolisen.

Polisen har satsat på att göra Navet till en tryggare plats. Bland annat har man ökat närvaron av patrullerande poliser.
Men effekten har uteblivit. I stället har kriminaliteten förvärrats. I fjol anmäldes 577 brott i området kring Navet. Till området räknas även delar av Sjögatan samt delar av Skepparegatan på andra sidan Selångerån.
– Det är en naturlig mötesplats för människor i allmänhet och kanske missbrukare och kriminella i synnerhet. När det är mycket alkohol med i bilden uppstår slitningar mellan människor, säger Robert Svedberg, som just nu arbetar som tillförordnad chef på brottsförebyggande ungdomsenheten.
Satsa ännu mer på Navet
Varför brottsligheten ökat finns det inget bra svar på, ­menar han. I stället drar han slutsatsen att polisen måste satsa ännu mer på Nav­et och området runtomkring.
– Vi måste jobba med ännu ­högre närvaro i centrum och plana ut utvecklingen.
Både våldsbrotten och stölderna har ökat. Hälften av våldsbrotten är misshandelsfall utomhus. Och det vanligaste offret är en ung och berusad man.
– Trots att anmälningarna ökar finns det ingen anledning för allmänheten att uppleva Navet som en otrygg miljö. Sådana här platser ska befolkas av vanligt folk. Det är brottsförebyggande i sig, säger Robert Svedberg.
”Gått snett här”
Totalt sett har våldet och kriminaliteten i Sundsvall minskat, som Dagbladet tidigare berättat.
– Ska man däremot titta på ett särskilt område så har det gått snett här, säger Robert Svedberg.
Även om man kommer att öka närvaron ytterligare kan polisen inte vara på Navet dygnet runt. Ett annat sätt att öka tryggheten är att ha andra brottsförebyggande grupper på plats.
– Det finns väktare på Navet i dag. Men vi kommer även att börja med polisvolontärer och att finnas på särskilt utsatta plats­er kan vara en av deras uppgifter. Men även Vuxna på stan och andra frivilliga organisationer kan hjälpa till, säger Robert Svedberg.''


Det känns som att jag är rätt person att kunna besvara denna artikel. Mycket av informationen som gavs var felaktiv.
Jag har arbetat på Navet sedan Augusti 2009. När jag började arbeta där var jag chockad, livrädd, osäker och framför allt väldigt förvånad över hur polisen sköter sitt jobb.
När man tänker på Navet är den första bilden som dyker upp i huvudet en massa A-lagare som har parkerat sina stinkande, slitna kroppar på diverse bänkar runt området. Med en öl i ena handen, en cigg i den andra och en flaska med sprit i innerfickan på jackan sitter de där dagarna ut. Klockan 18.00 åker de (som har haft tur) till Södermalm där de får en sängplats för natten på härgberget. Resterande vandrar omkring på stadens gator till klockan 06.00 tills vänthallens dörrar öppnas igen, redo för att ta sig en återställare.
Polisen kommer regelbundet. Frågar hur tillståndet är för dem. Om någon av dem skulle vara en aning för sliten säger denna person till polisen att de ska ta med han till fyllecellen så han får värme, 7 timmars sömn och möjligtvis en god måltid. Dessa A-lagare får inga böter, då de endå inte kan betala. Eftersom de inte kan betala är det vi, skattebetalare som gör det.
En rättegång kostar även oss skattebetalare ca 100.000 kr. 
Förstår ni att poliserna inte vill bekosta sämhället pga dessa personer? Jag gör det.
Men samtidigt kan jag tycka, i det större sammanhanget att det skulle vara värt att lägga dessa pengar på människorna som är stadens skamfläck.

Det är dock inte a-lagarna som är farlig. De låter väldigt mycket, syns och smutsar ner. Men de är totalt ofarliga. En del av dem är faktist riktiga hyggliga människor innerst inne. De ställer upp för varandra och tom älskar varandra.

De farliga människorna är blandnarkomanerna, narkomaner, psykfallen och de människorna man minst skulle tro är instabila.

Det är vanliga svenssons som exploderar  inne i vänthallen, trakasserar människorna omkring än, även mig.. Snuskgubbar som kräver dess respekt, då de öppenbarligen inte fick det hemma! Ungdomsgängen från Nacksta som dödshotar än om man inte säljer cigaretter åt dem, zigenare som dödshotar än om man inte ger bort saker gratis till dem, mammor som knarkar, besvikna över att även deras barn gör det, hoppar på och nervärderar än för att man är någonting de aldrig var!

Tjuvar som stjäl de gamlas väskor, ungdomar som vandaliserar byggnaden,alkisarna som pissar på sig på bänkarna.

 

Ja, det är sådant trevligt område att jobba på! Känn ironin. I artikeln nämner de även att väktare finns på plats, vilka väktare? Securitas? De som inte sköter sitt jobb? Det kan vara bråk i vänthallen och de som har som jobb att ringa polisen , bedömma situationer och bevaka området rycker på axlarna, säger åt mig att ringa polisen och går därifrån, ja de är ju otroligt effektiva! Skämmes!

Vi på kiosken sköter inte bara väktarnas jobb, utan även en större del av polisens också. Pga komunens snålhet av att kunna lösa problemet en gång för alla genom att anställa riktiga vakter som förhindrar att det ska påga brott är det vi, personalen som får ta smällarna, trakasserierna och den ständiga otrygga känslan av att inte veta om man låste dörren hemma eller inte. För trots allt, en dag kanske någon av navetanhängarna står utanför och väntar på än.

 

Tänk på det komunjäveln.

 

Jag har en sjukt jobbig känsla i bröstet. Någonting är på gång. Visst att jag för bara två timmar sedan har pratat med min mamma om spökerna hemma på Alnö och att det möjligtvis har satt lite sprätt i hjärnan men jag tror inte det. Min magkänsla är det viktigaste jag har, den har alltid lett mig på rätt väg. Dock är det väl kanske för att jag alltid har vetat vad som ska hända. En del av sakerna berättar jag för mina vänner, och de vet att det alltid händer. Men det är så mycket som jag inte talar om ska ni veta. Det är lika bra, Man ska vara försiktig med information till andra människor, jag var en gång alldelens för snabb i tungan. Min vän Magnus fick en panikattack och fick fruktansvärda smärtor i sitt hjärta. Samma natt hade jag drömt om honom, hjärtproblem så klart. Sa det till honom och då fick han mer panik pga att det jag oftast säger stämmer. Han bokade tid dagen efter hos doktorn och han var frisk. Skönt för honom. Jag drömmer faktist även mycket om T-rex som jagar mig.Det kommer ju knappast hända.

Men just nu har jag bara en stor klump i magen. Jag har inte fått fram något budskap än. Det handlar om en man iallafall. Mer än så vet jag inte än. Hua, återkommer med mer info inom kort.

Ho ho ho.

Min kropp gör oooont. Den smärtar, den krämpar, den...kämpar.
Jobbat hela långa dagen själv, nu är man fenito.
Har bäddat ner mig i min alldelens för sköna soffa och har myspys med kissekatterna. P.s visst har jag världens finaste katter? Ja!

Tiden springer snabbt förbi. Snabbt snabbt. Det slog mig just, 2 år. Två år sedan du stod i kioskluckan, påtänd och helt borta. Svävande mellan igenkännande och borta. "Malin!" fick du fram, gråtandes. Du kramade mig. Sen stirrade du på mig med tomma ögon - vem är du?
Jag grät. Vad hade du gjort med dig skälv? Du som var en sån fin människa.
- Christoffer, det är ju jag. Malin.
-Malin!
Han kramade mig igen.
Han yrade. Jag försökte tala honom till rätta, att han var tvungen att ändra sitt liv.
Han yrade, lilla sjöjungfrun. Vem är du? Malin!
Jag sa åt honom att sätta sig på bänkarna, vänta och andas. Jag satte mig i Personalrummet. Ledsen. Smsade min vän, berättad vad som hänt. Rensade tankarna och skulle ringa polisen. Jag gick tillbaka till kiosken, du var borta.
Dagen efter var du död.

Sov sött min vän. Må du ha funnit din frid.

Den här snygga klockan köpte jag igår för endast 149 kr, finns i flera färger passa på! Ur och penn är (Y)

Haha Valentine växer så det knakar. Tänk vad mycket han har växt sen Oktober! Pluten är snart redo för K-day. Hehehe (Längar!!!)

Jag var så jävla (ursäkta språket) förbannad idag. Min fina arbetskollega kommer till jobbet och ska byta av mig då hon berättar om polisens agerande mot henne. En kille har trakasserat henne upprepade gånger, den senaste gången gick han fram och hotade henne med döden. Hon sa åt poliserna som redan fanns på plats och berättade vad som hänt och att hon känner sig rädd och hotad. Poliserna går fram till honom och pratar lite för att sedan lämna navet. De tar alltså ingen anmälan och min arbetskollega får inte veta vad som sades. 3 timmar senare kommer poliserna tillbaka för att patrullera området och hon får vinka in poliserna för att få veta vad de hade sagt till honom. Killlen i fråga hade sagt att min arbetskollega hade startat det hela med att tjafsas med honom, vilket absolut inte var sanning. Jag var där, han kom fram till henne och sa att han skulle "loska" henne i ansiktet om han inte fick en servett. Hon sa då nej då vi inte besvarar hot.
Poliserna hade knyckt på huvudet och gått därifrån. Tagit det hela totalt oseriöst.

Jag höll på att smälla av, förbannad och stridslysten. Redo att säga både det ena och det andra till poliserna när de kom. Vägrade lämna kiosken tills någon kom dit. Och det gjorde de tillslut. Som tur var det några andra poliser. Jag berättade allt som hade hänt och hur de andra poliserna hade hanterat det hela. De stod bara och skakade på huvudet och bad om ursäkt från sina kollegors sida.
Då tog de ärendet seriöst, min arbetskollega fick sin anmälan och nu ska hon inte behöva känna sig rädd.

Usch en del poliser är verkligen dåliga!

Välkommen natt.
Jag funderar på vad jag ska skriva. Jag tycker det är tråkigt att "blogga". Skriver mest för att Linda ska ha någonting att läsa ;)
Men sen kommer det få stunder som det faktist är ganska kul att få pladdra på i sin egna värld.

Fast nu blir det nog inte så mkt skrivning. Finns inte tid. Börjar jobba imorgon igen och då blir det 51 arbetstimmar rakt av innan nästa lediga dag.

Så... Gonatt på er.

När man väntar på någonting gott väntar man aldrig för länge.

Tjejerna ska komma över på fika hos mig snart. Vi har mycket att ta igen, MYCKET skvaller. Girls förbered er på kaos ;)
Det kommer bjudas på kaffe, teé, "hemlagade brownies" och en hel del kattgos. Mycket trevlig dag kommer det vara!

Ses snart Girls - Emmeli :(

Gott nytt år! Nu har vi inte lång tid kvar att leva innan vi dör allihopa. Jordens undergång ni vet. Känn paniken.
Var på Jops på nyårsafton och åt god middag. Bästa nyår helt klart någonsin. Skönt gäng, lagomt med alkohol, mycket dans och kärlek. Perfekt.
Ett litet smakprov hur vi spenderade kvällen.