You have entered the mind of Maley.

Jag har vaknat upp på betydligare bättre sätt än vad jag gjorde denna morgon.
Vaknade strax innan 06.00 av att det dånade i hela lägenheten. Försökte ignorera och somna om då jag är van vid att katterna lever rövare nätterna igenom. Jag kunde dock inte slappna av då oljudet lät mer och mer inte "kattigt". Det lät snarare som att nån höll på att dunka på dörren. Vänta, det var någon vid dörren. Handtaget åkte upp och ner, hetsigt och aggresivt. Vad i helvete! Reser mig försiktigt från sängen, Sixten ligger nedanför, livrädd. Smyger ut till hallen där Valentine sitter tryckt mot dörren, stirrandes på handtaget. Plötsligt åker det ner. Det är alltså inte jag som hörde i sömnyran. Det forsätter och nu är det inte bara katterna som är rädda. Vilken tur att jag kom ihåg att låsa dörren. Jag kikar genom hålet och det är mörkt, jag ser ingenting. Men handtaget rycker upp och ner. Det knuffas på dörren, den går inte därifrån. Blir stel i hela kroppen. Vet inte vad jag ska göra, ringa polisen? Men just då står jag bara där. 5 minuter, 10 minuter. Plötsligt hör jag ett ylande utanför och det slår mig. Jag öppnar försiktigt dörren lite granna och där står en gigantisk amstaff, redo att attackera. Jag fattar ingenting, en galen hund står utanför min dörr och försöker ta sig in mitt i natten?!
Jag tar med mig nycklarna och öppnar dörren igen, pressar mig ut samtidigt som hunden försöker att ta sig in. Låser om mig och tittar på hunden med galna ögon. Grannfrun kommer ut och skakar på huvudet, hon har också vaknat av oljudet, men är livrädd för den typen av hund. Vi går upp till nya grannen som äger hunden, dörren står öppen och kopplet ligger utanför. Vi både plintar och ropar men han tycks inte vakna. Hunden vägrar att följa med upp. Den sitter fortfarande och försöker att ta sig in i min lägenhet. Jag tar kopplet och försiktigt tar den runt hundens hals, drar upp han för trappen. Då vaknar tillslut grannen och kommer mot dörren. Jag ger han kopplet till dörren, skäller att han bör låsa dörren till lägenheten. Han fnyser och stänger dörren. Inte en ursäkt ingenting. Jag och grannfrun skakar på huvudet. Fortfarande i chock och förvirrade. Inbrottstjuv eller galen hund, mig kvittar. Jag vill sova gott på nätterna, utan att vara rädd för att en galen hund ska komma in och döda mina katter.
Usch.