En vän till mig skrev på sin blogg nyligen för att kunna ändra sitt liv krävs förändringar.
Sant kan jag konstatera.
Mitt liv fick en ganska stor förändring för några år sedan. Jag var ensam, visste inte vem jag var eller vad jag ville göra. Jag festade, sov dagarna igenom, ville inte göra någonting. Men genom dessa år har jag lärt mig att livet är full med överaskningar. Man lär sig att släppa taget, gå vidare och le åt det förflutna. Se kontrasterna mellan människor, se sig själv med sanna ögon. veta vem jag är.
livet lekte, jag hade allt på plats. Plötsligt kommer det förflutna ikapp, tvingar sig på mig. först är det underbart att få känna de där gamla minnerna, men de är bara minnen. Minnen från en annan tid. Plötsligt känns det kvävande, nervöst. Det förflutna står i samma skor medans jag är en främling. Jag vill skrika men det vill inte höra mig. Låt mig vara, jag vill inte! samtidigt som jag desperat vill känna den där känslan av det gamla. Det gamla som var den lyckligaste tiden i mitt liv, samtidigt som det inte var det. Tryggheten. Glädjen, vänskapen.
Men den är borta. Det förflutna ska stanna där det var. Det hör inte hemma i nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar