Tiden springer snabbt förbi. Snabbt snabbt. Det slog mig just, 2 år. Två år sedan du stod i kioskluckan, påtänd och helt borta. Svävande mellan igenkännande och borta. "Malin!" fick du fram, gråtandes. Du kramade mig. Sen stirrade du på mig med tomma ögon - vem är du?
Jag grät. Vad hade du gjort med dig skälv? Du som var en sån fin människa.
- Christoffer, det är ju jag. Malin.
-Malin!
Han kramade mig igen.
Han yrade. Jag försökte tala honom till rätta, att han var tvungen att ändra sitt liv.
Han yrade, lilla sjöjungfrun. Vem är du? Malin!
Jag sa åt honom att sätta sig på bänkarna, vänta och andas. Jag satte mig i Personalrummet. Ledsen. Smsade min vän, berättad vad som hänt. Rensade tankarna och skulle ringa polisen. Jag gick tillbaka till kiosken, du var borta.
Dagen efter var du död.
Sov sött min vän. Må du ha funnit din frid.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar