När jag bodde hemma så ringde min mamma mig varenda "morgon" 12.00 och skulle väcka mig. Mitt urusla morgonhumör gav henne rejäla utskällningar. Och det spelade ingen roll hur mycket jag skrek i telefonen över hennes då ständiga terror. Hon ringde varje morgon. Dag in dag ut. Vägrade ge upp att jag skulle kliva upp. Och jag vägrade.
Nu vaknar jag senast klockan 10.00 om jag är ledig, idag klockan 09.00. På pricken till och med. Klev upp utan klagomål, började städa, tvätta, diska och skura. Jag tänker för mig själv att jag är duktig som inte sover bort hela dagen. Och tänker vad elak jag har varit mot min stackars mamma som har fått skrik i telefonen vara för att hon inte ville att jag skulle sova mig igenom livet.
Nu äter jag ost och dricker ett glas vin. Tända ljus, tv och en mysig kisse som ligger i knät och gosar. Trodde inte att mitt liv skulle se ut så här för 2 år sedan när jag bodde hemma. We all grow up someday.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar