You have entered the mind of Maley.

Jag saknar Kalle the cat. När jag gick i gymnasiet och var tjock gick jag efter varje avslutad skoldag till Konsum där jag lastade på mig twix, snickers, pigall och diverse gosaker. Åkte hem till Kalle-poppsen som tålmodigt hade väntat på mig hela dagen. Jag brukade prassla med handväskan så att han skulle höra att något spännande fanns däri och sen gick vi ner till mitt sovrum och satte oss på sängen. Jag öppnade twix seglingen och satte igång the cravings. En tugga till mig, en tugga till Kalle. Och så där gjorde vi, varenda dag. Inte konstigt att katten älskade mig.
Jaja, nu kommer moral tanterna och tänker- är hon dum i huvudet, fattar hon inte att choklad är GIFTIGT för katter? Jo det vet jag, men han dog ju knappast av lite gotta. Han dog av en bil, punkt. (juste, du som körde på min älskling. Må du ruttna i helvetet!)
Och för det andra, ni som tror ni vet allt. Mjölk är farligt farligt för katter också, eftersom de inte kan bryta ner laktos. Hah! In your face!

Jaja, det var inte det jag villr berätta. Sixten han gillar ingenting. Förutom sin kattmat, vatten, kattgodis och tonfisk. Jag försöker muta honom med människomat jämt och ständigt men icke! Tigga vet han inte hur man gör heller. Han äter bara SIN mat i SIN matskål. Så chokladen får jag behålla för mig själv. Jag vet inte om jag ska beklaga mig över det. Men endå.
Det är ju kul att klaga.