You have entered the mind of Maley.

Jag känner mig som en tvättäkta kattmamma. Lillen springer efter mig hela tiden. Om jag lämnar rummet skriker han efter mig. Nu vet jag hur det är att vara småbarns morsa.
Valentine är ingen rädd katt. Som sagt, så fort man rör sig springer han efter. Vare sig det gäller mig eller Sixten. När han springer efter Sixten hörs en massa morr. Valentine fattar ingenting och forsätter att jaga Sixten som i frustation hoppar upp på skrivbordet dit Valentine inte kan nå. Jag har alltså en väldigt grinig Sixten hemma nu. Han är inte elak mot nykomlingen, bara väldigt sur på allt.

Annars så går allt bra. Hittills.