This is our last goodbye
I hate to feel the love between us die.
But it's over
Just hear this and then I'll go:
You gave me more to live for,
More than you'll ever know.

Well, this is our last embrace,
Must I dream and always see your face?
Why can't we overcome this wall?
Baby, maybe it's just because I didn't know you at all.

Kändes som att jag hade alldelens för många bollar i luften igår. Började jobba på Birsta 09.30 på morgonen. Vi hade otroligt mycket att göra pga Linda Bengtzings krogshow. När klockan närmade sig 19.00 samlades de 310 gästerna som skulle äta i resturangen. Vi levererade 310 portioner på 22 minuter, fantastiskt bra! Nät vi var färdig med allt klockan 22.00 samlades personalen och mina chefer och firade med vin, öl och whiskey:) samt nöjd av showen. Det blev lite för mycket alkohol för oss allas trötta kroppar och festen drog igång. När gästerna hade gått samlades vi vid scen och gratulerade alla som hade varit delaktiga och tog bilder. Vi fick mycket beröm av ikanocheferna och Linda Bengtzing her self.
När klockan var 23.15 åkte jag, Jerry och Palle till kiosken och tog ut rapporterna för dagen, Sen hem till Palle (chefen) och hämtade whiskey för att jag och Jerry skulle hem till mig och forsätta festligheterna. Klockan 03.00 tackade vi för kvällen. Sen minns jag inget mer. Det blev för mkt alkohol för oss alla.
Idag är jag galet bakfull och invito med Jerry väntas efter jobbet som jag ska åka till snart. Hade behövt mer än 6 timmars sömn men grannjäkeln väckte mig med den högsta damsugaren som jag har upplevt på länge.( kanske mina bakfulla öron upplevde det som hemskt.)

Wish me luck today

Det går framåt här hemma :)

Idag var första dagen som jag har lämnat katterna ensam med varandra i 9 timmar. Ett scenarion utspelades i mitt huvud där jag kom hem och hallen var täckt med blod och i vardagsrummet låg Valentines döda kropp brevid en nöjd Sixten som äntligen hade röjt undan inkräktaren.
Men som tur var hade jag fel. Sixten och Valentine väntade troget vid dörren, glad över att matte äntligen var hemma. Underbart skönt! Men vänner, nä. Det är dem inte än.

Hej bloggen!
Shit. Jag kan inte skriva så, hej bloggen. Hah ha ha..
Hej Linda, Enmeli och Lisa! (plus kanske andra tjuvläsare)

Natten har varit vääääldigt lång. Lillen har en thing för mitt ansikte och hår. Har trampat, tvättat och försökt gräva in sig i min kaloffs hela natten. Busnivån har alltså varit extremt hög! Sixten gnäller lite fortfarande, men jag förväntar mig att de kommer vara vänner till slutet av veckan. Nu har Valentine äntligen somnat och jag passar på att få en lugn stund innan jobbet.

Jag känner mig som en tvättäkta kattmamma. Lillen springer efter mig hela tiden. Om jag lämnar rummet skriker han efter mig. Nu vet jag hur det är att vara småbarns morsa.
Valentine är ingen rädd katt. Som sagt, så fort man rör sig springer han efter. Vare sig det gäller mig eller Sixten. När han springer efter Sixten hörs en massa morr. Valentine fattar ingenting och forsätter att jaga Sixten som i frustation hoppar upp på skrivbordet dit Valentine inte kan nå. Jag har alltså en väldigt grinig Sixten hemma nu. Han är inte elak mot nykomlingen, bara väldigt sur på allt.

Annars så går allt bra. Hittills.

Halloj blågizridärz *blink blink*

Idag är jag sjukligt sugen på hamburgare. Det känns som att jag kommer att dö om jag inte får det idag.

När jag tyckte att jag var vuxen under tiden jag var tillsammans med min dåvarande karl så åt vi på Sibylla i Haga 1 dag i veckan. Varje gång vi åkte dit skrattade de som jobbade där åt oss och visste vad vi skulle ha innan vi beställde. Minns att jag tyckte det var pinsamt. När vi gjorde slut har jag inte varit där särskilt mycket. Kanske 3 gånger. Utöver sibylla åt vi även på pizzerian Marco polo 1 dag i veckan. Och på Kina resturangen brevid.
Jag har aldrig tyckt om att laga mat åt mig själv. Jag kan inte ens koka ett ägg.
Och det värsta är att jag arbetar inom resturangbranchen. Haha, tur att jag har lärt mig lite i allafall.

Juste, hamburgare. Glad är jag över att jag arbetar på kiosken. Jag är jätte fattig. Åker bara ner på stan och äter gratis. Woho!

Sötnosen

Nu har nyaste tillskottet på Ri****gatan anlänt. Och namnet..dadadamdamdamdam! Valentine. Han busar, sover, gosar och allt som han ska. Sixten ligger på tryggt avstånd och observerar. Inte ett fräs, högg eller någonting har hänt. Min snälla fina Sixten:)

Jag är nervös för morgondagen.
En ny familjemedlem som ska flytta in, jag minns hur det var med Attmar. Väldigt jobbigt. Kattkaos deluxe och nu står jag här igen.
Jag saknar Attmar. Min fina älskade flicka. Det är tråkigt att inte ha någon att kasta apport till, men hon har det så bra nu. Springa ute och få vara fri, precis som hon ville.

Updaterar imorgon hur det går. Även bilder dyker upp. Och så avslöjar jag namnet på lillen. Forsättning följer.

Kattgos innan jobb :)

Rensar ur min garderob på sommarkläder och diverse saker. Jag blev jätte glad när jag hittade min gamla favorit kjol i understa högen ordentligt undangömd.
Jag drog på mig den redo att hoppa av glädje. Men till min förvåning så passade den inte längre. Inte någonstans. Ja, ni ser själv.
Intessant att ens egna ögon inte ser vad som har hänt med kroppen. Då var jag tjock och tyckte jag var smal och nu när jag är smal tycker jag att jag är tjock.

Aja. Får köpa en ny kjol helt enkelt.

Min största kärlek i livet är djur. Jag älskar dem allihopa. Okej, jag älskar inte flugor, småkryp and so on.

Jag tycker att ett hem oftast är väldigt tomt utan dem att komma hem till. Så idag har har jag hittat en liten kisse som på söndag ska bli min. En fin grabbkisse som Sixten ska få leka med när jag arbetar.

Kissen heter Simba för tillfället. Men jag ska komma på något roligare. Fina kissen, välkommen hem.

Som sagt. Eller som sagt, Jag behöver nog inte beskriva vad man ska tycka om denna blocket annons. Fail.

Jag älskar hösten. Den kalla syre berikande luften, nypen i kinderna och mängder av tända ljus utan att solen lyser starkt utanför.
Stora stickade koftor, mössa och halsduk. Värmande kängor, rensade tankar, planering av framtid.

Hej vänner och alla som jag inte känner.
Jag är rastlös. Det finns inte något värre än att bara sitta hemma. I soffan. Framför tvn.
Tvingade precis ut Sixten på en promenad, vilket inte uppskattades. Bar ut honom men gav upp efter 3 minuter då han rörde sig som en daggmask krälandes längst marken livrädd för allt och alla. Så det var dagens motioninsats.
Får väl återgå till tv-tittandet.

Drömmer du om att leva ditt liv som svensk kändis? Här kommer 5 tips på hur du lever i rampljuset resten av ditt liv.
1. Skriv en låt. Den ska vara lätt att sjunga med i. Rimm är inget krav, det räcker med a b c .
2. När sjärnstatusen börjar att falla, ring till Aftonbladet och berätta att din mamma har dött och att du ska uppträda endå. Alla gillar att tycka synd om någon.
3. När det faller igen, ring till Aftonbladet och berätta att du ligger på sjukhus och att de ska ta med sig fotografer och reporter dit så du får ge ut din andra snyfthistoria.
4. Vid det här laget har folk glömt bort varför du är känd. Men det är alltid bra att uppdatera cvt. Ring TV4+ och berätta att du vill vara med i deras tv-serie där du ska plastikopereras på bästa sändningstid. Gratis är gott.
5. Ring Aftonbladet och ge ut ytterligare en snyfthistoria där du beklagar dig över att tv-programmet du var med i vinklade inslaget fel. Berätta hur kränkt du känner dig. Det är ju trots allt jätte synd om dig.

Idag har jag varit väldigt väldigt väldigt bakfull. Eftersom jag inte har ens varit i närheten av att röra mig bland nattlivet de senaste två månaderna så gick tröttheten + alkoholen inte hand i hand. Har legat i sängen hela dagen och jag fattar inte hur jag har orkar gå ut så ofta förut? Så ovärt!

I vilket fall, tvingade mig själv att kliva upp lagomt till klockan fem då vi skulle ha personalmöte med nya företaget klockan sex. Vilket var väldigt givande. Inte bara för att vi fick en massa goda bakelser men många Idéer har utbytts och kritik har kommit men efter 4 timmar gick vi alla därifrån men ett leende på läpparna. Nu ska jag sitta och bolla idéer med mig själv angående företagets framtid. Wish me luck.

Jag gillar att sitta framför blocket och analysera vad för människor det är som rör sig där. Jag har kommit fram till att det endast är folk som är desperata efter pengar, ELLER folk som bara är dum i huvudet. Jag tror att 70% av människorna är de sistnämnda. Möjligtvis en blandning av de både.
De tänker - ja men nu när vi har köpt ny soffa så säljer vi den vi har sedan 80-talet för tusentals kronor!
Och likt alla de där 80-tals sofforna så hamnar de i kategorin - de där fula 80-tals sofforna som har legat på blocket 6-12 månader utan att ha blivit sålda.

Snälla ni. Skrota soffan. Ingen vill köpa er fula slitna soffa. Ni hade kunnat spara era 70 spänn som ni la ut för annonsen istället om ni inte hade varit allt för giriga.

P.s dåliga exemplar på bilderna, jag vet. Orkade inte vara överambitiös och leta upp 6-12 månader tillbaka i tiden. D.s

Lördag, men ingen sovmorgon för det. Vaknade halv nio och gjorde mig iordning eftersom jag hade beordrat min chef att vi skulle fara ut till Birsta så jag fick observera lördagsrushen på nya jobbet. Och h u a vad mycket folk det var, nästan så jag dog bara av att kolla på. Nästa lördag jobbar jag där, och det kommer vara kaos där då kan jag tänka mig.
Nåja, det löser sig.
Kom hem för ca 20 minuter sedan, tog fram selen till kattrackarn det första jag gjorde för nu jäklar måste man passa på att rasta katten medans det fortfarande är fint väder ute. Dock så blev det mer jag som rastades än katten. Han låg som en boll längst ner på farstun, livrädd och nyfiken på fåglarna som satt i träden. Släpade hans tjocka mage på backen innan jag gav upp och lät honom gå in. Belönade honom med godis för att han vågade gå utanför dörren.
Nu sitter jag i soffan och ser på dumburken, funderar vad man kan göra ikväll. En öl på Svenssons med Robban skulle sitta bra, men han spelar data som vanligt. Han skulle höra av sig senare om något blir av.

Inatt har jag sovit närmare 13 timmar, inte dåligt pinkat skulle jag vilja påstå. De senaste nätterna har jag inte ens hunnit räkna till 10 innan jag har somnat, vilket är helt fantastiskt!
Nu ska jag till jobbet. Har precis pussat Sixten farväl. Han sover i handfatet som vanligt. Mongot är hans nya smeknamn. Han passar bäst till det.

När jag bodde hemma så ringde min mamma mig varenda "morgon" 12.00 och skulle väcka mig. Mitt urusla morgonhumör gav henne rejäla utskällningar. Och det spelade ingen roll hur mycket jag skrek i telefonen över hennes då ständiga terror. Hon ringde varje morgon. Dag in dag ut. Vägrade ge upp att jag skulle kliva upp. Och jag vägrade.
Nu vaknar jag senast klockan 10.00 om jag är ledig, idag klockan 09.00. På pricken till och med. Klev upp utan klagomål, började städa, tvätta, diska och skura. Jag tänker för mig själv att jag är duktig som inte sover bort hela dagen. Och tänker vad elak jag har varit mot min stackars mamma som har fått skrik i telefonen vara för att hon inte ville att jag skulle sova mig igenom livet.
Nu äter jag ost och dricker ett glas vin. Tända ljus, tv och en mysig kisse som ligger i knät och gosar. Trodde inte att mitt liv skulle se ut så här för 2 år sedan när jag bodde hemma. We all grow up someday.

Hittade den här bilden i telefonen nyss. Jag höll på att kissa på mig av skratt.
Bilden visar Sixtens personlighet väldigt bra.
Glad, busig, ivrig, snäll, gosig och alldelens underbar :')
Jag älskar denna kissemiss <3

Jag saknar Kalle the cat. När jag gick i gymnasiet och var tjock gick jag efter varje avslutad skoldag till Konsum där jag lastade på mig twix, snickers, pigall och diverse gosaker. Åkte hem till Kalle-poppsen som tålmodigt hade väntat på mig hela dagen. Jag brukade prassla med handväskan så att han skulle höra att något spännande fanns däri och sen gick vi ner till mitt sovrum och satte oss på sängen. Jag öppnade twix seglingen och satte igång the cravings. En tugga till mig, en tugga till Kalle. Och så där gjorde vi, varenda dag. Inte konstigt att katten älskade mig.
Jaja, nu kommer moral tanterna och tänker- är hon dum i huvudet, fattar hon inte att choklad är GIFTIGT för katter? Jo det vet jag, men han dog ju knappast av lite gotta. Han dog av en bil, punkt. (juste, du som körde på min älskling. Må du ruttna i helvetet!)
Och för det andra, ni som tror ni vet allt. Mjölk är farligt farligt för katter också, eftersom de inte kan bryta ner laktos. Hah! In your face!

Jaja, det var inte det jag villr berätta. Sixten han gillar ingenting. Förutom sin kattmat, vatten, kattgodis och tonfisk. Jag försöker muta honom med människomat jämt och ständigt men icke! Tigga vet han inte hur man gör heller. Han äter bara SIN mat i SIN matskål. Så chokladen får jag behålla för mig själv. Jag vet inte om jag ska beklaga mig över det. Men endå.
Det är ju kul att klaga.

Ålder - 22 år 7 månader.
Arbete - Sundsvalls Bussstation , Birsta city court.
Hobby - kreativt, inredning, gröna fingrar, dvd, djur.
Framtid - Mäklare / egen företagare.
Kärlek - Känner ingenting.
Vänner - Känner ingenting.
10 år - utbildning, träffat en bra karl, fastighetskung.
20 år - Hus på Alnö, stuga, familj, hälsa.
40 år - Sitta på veranda med ety glas rött vin och ha en massa springande barnbarn omkring mig.
60 år - död. Spökar för alla vänner och de jag inte känner.

Hittade ett gammalt kvitto i min väska förut och fick mig en större chock. Hade handlat filmen Coco Chanel på Coop forum i Haga och hade fått betala 120 kr mer än vad den kostade. Bestämde mig för att vara som en grinig pensionär och begav mig med bestämda steg mot butiken.
Hela personalkåren verkade lägga sig i mitt problem och diskuterade hur det hade gått till. De testade slå in streckkoden på varenda Coco Chanel film de hade på kassan men priset blev detsamma, 59 ;-.
Fick mina pengar tillbaka, ursäkter och vänliga leenden. Inte kunde jag bete mig illa mot dem, det var ju inte deras fel. Så nu är jag hemma. Glad och 120 kr rikare.
Bra dag.

Just nu vill jag köpa ny säng, kuddar och plädar. Någon som vill vara min sugahdaddy denna månad? Snälla? Nehepp.

Måndag. Dagen har spenderas på stan med Robert. Han har tur min kompis Robban som går med mig i timmar på stan, inte en enda klädbutik har han varit tvungen att besöka. Inredning har varit i min hjärna idag. Köpte hela serien med ljuslycktor från Hemtex. Köpte 1 förra veckan med kände nu promt att jag var tvungen att ha allihopa. Vi gick även på myrorna där jag fyndade en vas. Så nu har jag varit ute och tagit reda på sommaren som finns kvar och satt det fint i second hand vasen. Jag älskar att ta in naturen in i hemmet, varför gör inte fler det? Bild 1 är på nya vasen, och sixten så klart. Vad annat hade ni förväntat er?
Bild 2. Är på Hemtex serien.
Bild 3. Detaljer.

Jag har haft lite problem med hälsan det senaste året, och speciellt de senaste veckorna. Igår visades det ganska ordentligt att det är något som inte står rätt till då jag höll på att tuppa av på jobbet pga att jag inte fick upp blodsockret. Jag är även alltid törstig och då menar jag verkligen alltid. Jag dricker vatten non stop. Minst 50 cl i timmen. Sen är jag alltid trött också. Misstankar om diabetes finns. Min chef har det och jag pratade förut idag med honom om mina symptom. Även han och alla andra på jobbet har märkt min vattentörst och spring på toa hela tiden. Måste gå och kolla mig. jävla blodsocker.

Önskningar

1. Sovmorgon.
2. Hitta en kattkompis till Sixten.
3. Köpa en ny inredning.
4. Köpa lägenhet i Haga.
5. Komma hem från jobbet.

Någontig har hänt med katten Sixten the Blixten då han inte uppför sig som förr. Han har blivit riktigt kaxig och framåt. Jag skulle inte vilja påstå att han har bra jaktinstinkter men han ska ha cred som försöker. Inatt rörde jag fötterna under täcket vilket fick hans sinnen att väckas. Han hoppade upp och slog med tassarna på fötterna värre än en ADHD unge med uppåt i kroppen. Damp var det minsta man kunde kalla detta humör. Han försökte inte greppa fötterna, inte fånga bytet heller. Verkligen slog upp och ner upp och ner som någon pappa som daskar sin olydiga unge på rumpan. Grannarna måste ha undrat vad fasiken det var som hände i min lägenhet när kioskmongot skrattade så hysteriskt så det ekade mellan väggarna.

- En öl tack!

Jag var tvungen att sluta tidigare idag. Mitt blodsocker är så lågt så jag har haft yrsel hela dagen, vilket resulterade i att jag snubblade till inne i kiosken och gjorde illa handen ganska rejält. Har ätit men har fortfarande inte fått upp det till normal nivå så det enda platsen som gäller för mig just nu är soffan. Sixten märker som vanligt när matte känner sig dålig och ska då ligga i knäet och vara nära. Försökte ta en bild på goskissen men pga mina skakiga händer gick det inte bättre än så här.
Nu har jag lärt mig att det går inte att vara övermänsklig. Slarv med mat och få timmars sömn är ingen bra kombo i slutändan. Skämmes M, skämmes.

Hu hu hu Hua vad trött jag är. Eller trött, nja. Åtminstone morgonsur. Står i kiosken och väntar på kunder. Inte en kotte syns till förutom Navet-Eliten. Jag dricker kaffe, powerking och drickyougurt men är fortfarande nyvaken. Tips på pigg-piller skulle uppskattas i dessa tider.

Då har man jobbat sin andra dag på Birsta. Det har varit mycket att ta in men nu känner jag mig 75% säker på det mesta. Slutade för 1 timme sen där och är nu hemma en snabbis innan jag börjar jobba på kiosken till 23. Ligger i soffan och gosar med Sixten innan jag åker, känner redan nu att ögonen håller på att gå i kors. Wish me luck ikväll, jag brukar i vanliga fall bara kunna vara vaken 14-15 h per dag. Hur ska detta gå med jobb från 09-23? Bit ihop för tusan.

Lunchar på Allstar med Robbelirobban.