söndag 18 september 2011

Jag saknar dig redan.

Det känns tomt här hemma. Jag är ledsen, Sixten förvirrad. Vart är Attmar?
Jag vet att hon har det bra, hon kommer ju trots allt därifrån. Men hon är ju min älskling och att kliva ut genom dörren med hennes blick brännande i nacken var hemskt. Förlåt älskade Attmar, men det här var bäst för dig.

Dock inte för mig. Jag älskar dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar