Där ligger hon. ihopkurad i hörnet på soffan brevid mig. Om jag harklar mig öppnas hennes stora ögon och stirrar in i mina. Försöker få kontakt, försöker visa att hon finns. Jag stirrar ner i dataskärmen igen, orkar inte. Jag orkar inte längre någonting.
Tiden finns inte. Jag måste finna tid för mig själv och inte för henne. Det har varit så här alldelens för länge, och det är inte rätt. Det är fel fel fel.
Jag surfar in på facebook, a new notification gör att datorn plingar till. Attmar reser sig från sitt hörn och hoppar upp i min famn, trampar på tangentbordet, upp i ansiktet och jag orkar inte.
Puttar ner henne och hon lägger sig nedanför mina fötter, stirrar mig i ansiktet, söker ögonkontakt. Snälla snälla klappa på mig, lek med mig, gör nånting!
Och jag kan inte. Jag ignorerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar