Håll truten.

Jag tycks få en del kritik angående katterna mina. Jag planerar att skaffa en kattunge nu när Attmar har flyttat. Folk kommenterar nedlåtande om att jag gör av med en katt och ska skaffa en ny på en gång and so on.

Sixten mår bäst när han har en annan katt som sällskap helt enkelt. Klart jag vill ge honom det bästa liv han kan få.

Attmar fick flytta hem till det hem där hon kom ifrån. Hon passade inte som innekatt, det går inte att ha en katt som kissar inne i varenda hörn och kant om man är borta längre än 7 timmar. nu är hon utekatt på landet och lever loppan, precis det hon behövde.

Jag är ingen person som skaffar "slit&släng" djur.men det är inte så lätt att ha en kisse som lider av mentala problem. Jag vet vad som var bäst för henne och för Sixten.

Punkt.

I Torsdags var jag och min far på lägenhetsvisnong. En stor hyresrätt på 55 kvm mitt inne i stan. Jag hade första tjing om jag ville. Men besvikelsen var ett faktum. Likt de mesta hyresrätter är de inredda ala 70-tal med plastmatta och underliga tapeter. Planlösning tänker jag inte ens nämna. När man bor med högsta standard är det väldigt svårt att byta ner sig.
Jag har nu bestämt mig för att köpa en lägenhet. Med rätt pris och läge kommer jag slå till, och få fixa precis som jag vill. Tur att man har en händig far som man vid sådana tillfällen kan utnyttja som arbetskraft ;)

Jag längtar efter mitt nya liv. Det är för tillfället alldelens runt hörnet.

Hela dagen har jag varit sugen på att gå ut och ta en öl.
Det var ju trots allt 3 veckor sist jag var på krogen. Men när jag väl kom hem efter jobbet kände jag hur all energi rann ut ur kroppen. Det märks att jag har jobbat väldigt mycket och att dygnsrytmen inte är som den har varit. Från att kliva upp kl 12 varje dag till att vakna mellan 08-10 är en stor förändring för mig. Jag gör mer "vettiga" saker dagtid som att städa och fixa hemma istället för att bara ligga på soffan och glo på dumburken. När man har lite fritid förändras man och börjar prioritera städning och hushållet. Planering är livsviktigt och spontana utgångar blir inte lika aktuellt.

Jag är nog klar med den biten av livet nu. Time to grow up.

Fredag. Vaknar upp med ett leende på läpparna - Löning.
slår på kaffebryggaren, tar fram månadens räkningar och går igenom vad som ska betalas. Häller upp det nybryggda kaffet i min India cup som jag har fått av min chef som tack för att jag hjälpte till att ta hand om företaget medans han var i just Indien. Drar in doften i näsan, ljuvligt.
Loggar in på banken. Kollar saldo. Kollar igen. Och igen. Och igen. Igen.
Noll.
Ingenting.
Nada.
WTF?
Har de glömt att ge mig lön?
Va?
Besvikelse.
Försening?
loggar ut.
Loggar in 1 timme senare.
LÖN!
Lycka i dess renaste form.

Eftersom det känns som att jag har plågat mina vänner på facebook alldelens för mycket med bilder på Sixten de senaste året så plågar jag er bloggläsare här istället. Bara för att han är så söt. Och att jag älskar honom. Och för att jag möjligtvis är crazy cat lady.

Vaknade imorse pigg och utvilad efter veckans tidiga uppgångar. Tittade på klockan och fick mig en större chock, 08,10.
När hände det senast att jag vaknade av mig själv denna förfärliga tid? Minns icke! Inte nån vidare bra idé med tanke på att det är jag som har hand om stängningen på jobbet ikväll, plus att jag ska hinna med andra äreenden idag.

Just nu ligger jag och Sixten i soffan och gosar. Sixten är en gosegris då han numera inte har något bättre för sig att göra i hushållet.

Eh, har inget att skriva. Bjussar på en ''just-nu-bild''.

Det går bra nu kompis

Idag gick jag och bäddade ner mig själv i sängen klockan sex. Ja, på kvällen. Jag har öppnat fabriken i några dagar nu så energin år låg för att hitta på saker dagtid.

Spännande saker är på G förövrigt. Mycket spännande stuff. Ingenting jag får yttra mig om än då det är alldelens för hemligt. Offentligt 1 oktober troligtvis. Det känns som att jag är inne i ett bra flyt nu och jag hoppas att det håller i sig :)

Sixten har gått tillbaka in i fasen Nu-ska-jag-vara-en-knäkatt-igen.
Så fort har får chansen kommer han och tränger ner sig i famnen för lite mys. Jag försöker leka med honom men hans halvtappra försök till att jaga råttorna är menlöst. Ingenting tycks få honom att vilja springa och leka, och det var den anledningen till att jag skaffade mig Attmar (som jag förövrigt håller på att sakna ihjäl.)
Jag förväntar mig att Sixten kommer bli riktigt tjock igen. Han hade då roligt med Attmar. Springa, jagas och tumla runt. Det blir nog att skaffa Sixten en brorsa. En grabb, likt alla karlar så gillar katten att mäta styrka med brottningsmatcher. Älskade kattrackare, jag hoppas han ska bli lycklig.

Tystnaden som uppstår

Ååååååh jag saknat buskatten!
det är så tyst och lugnt hemma. Ingen Attis att hålla ögonen på, ingen som kommer med råttan i munnen och vill att man ska leka apport. Ingenting. Inte ett ljud. Ingen som hoppar upp och tvättar än i ansiktet.

Hua vad jag saknar henne :(

Jag saknar dig redan.

Det känns tomt här hemma. Jag är ledsen, Sixten förvirrad. Vart är Attmar?
Jag vet att hon har det bra, hon kommer ju trots allt därifrån. Men hon är ju min älskling och att kliva ut genom dörren med hennes blick brännande i nacken var hemskt. Förlåt älskade Attmar, men det här var bäst för dig.

Dock inte för mig. Jag älskar dig.

När ingenting går som det ska.

Idag ska Attmar flytta från mig till sitt gamla hem. De har saknat henne och vi kom överens om att det var bäst för Attmar att bo där.
Så nu blir det bara jag och Sixten igen, men det är väl lika bra eftersom jag inte tror att jag kommer bo kvar här nå mer.

Vill inte bo i en stad som står helt stilla. Jag är rastlös, less och har precis gjort slut med den person som betyder mest för mig. Man förlåter men man glömmer inte vissa saker. Det ligger djupt inom än och gror. Man blir ledsen och arg på varandra för små saker tills det exploderar och nu är allt så skadat att jag klarar inte av att ens höra dess namn. Lost the trust.

Vill rymma härifrån och göra det jag vill göra. Jag vill inte ruttna bort i staden som alltid sover.

Sorry

Ber om ursäkt för osammanhängande blogginlägg, felstavningar and so on. När man skriver blogg från iphone där den vill stava om alla ord och en mindre ambitiös skribent inte orkar bry sig.

Malins dag.

Vaknade klockan 09.00 imorse, på pricken till och med. Den heta höstsolen brände i mitt morgontrötta ansikte så det var bara att kliva upp. Fick mig en chock när jag såg på mig själv i badrumsspegeln, mina ögon var uppsvällda och det såg ut som att jag inte hade sovit på en vecka. Kanske var det för att talade länge inatt med min Magnus. Han finns alltid där
När jag är ledsen och arg eller helt enkelt förvirrad i livet.
Kände för att jag idag skulle göra vad fasiken jag ville. Magen kurrade och jag tog på mig kläderna, borstade till håret i tre svep och slängde på mig solbrillorna. Vägen tog mig till pizzerian där jag beställde det flottigaste som de hade att erbjuda.
Tog med mig maten hem, kastade mig i sängen där och åt det ovanliga matvalet. Såg igenom några avsnitt av breaking news, somnade och vaknade om och om igen. Klev upp och gick till Konsum. Handlade och kom hem och bakade en kladdkaka(?) True story.
Filmer har averkas och nu ser jag på transformers.

Tänkte sommna framför tvn, jag får göra det. Jag minns inte senast jag tog det lugnt hemma. Utan att stressa med tvätt, städning och andra ärenden.

Du är

Ett band som håller livet ut. Även fast vi var barn så fanns det något där, en dragning och ett intresse för varandra. Du kom som en vind till Sundsvall från Stockholm och försvann lika snabbt igen, men vi hann bygga upp något stark.
Efter 3 år möttes vi igen. Allt var som vanligt, det där bandet men vi var inte samma själar som förr. Vi kunde inte sluta berätta om allt som har hänt, allt som har sagts och gjorts.
Du är som förr alltid djupt i hjärtat.
Fina Diana<3

Att finna någons svaghet.

Min karl i hushållet är som de flesta karlar. Det bästa han vet är gos och mat samtidigt. Go bananas är det enda man kan säga om hans finurliga beteende. Kullerbytter, kurr, stångade samtidigt som han försöker tugga sin mat. Fröjden att kombinera två av hans favorit sysslor är succé.
Den där snabba blixten. Sixten-Blixten.

Bloggfakta

Jag funderar på vad jag ska skriva om. En misslyckad blocket annons, nä. Sen funderar jag på ett navet inlägg. Om narkomanernas tomma ögon nät dr bara vandrar omkring i stan och att när jag ser dem tänker jag alltid på vandraren har ingenstans att gå när han kommit fram till slutet. Orkar dock inte skriva om den funderingen, det finns inget intresse i det.
Min gigantiska finne på kinden då? Nä...
Sixtens tv-tittande?
Jobbet?
Disken?

Nej, nej och återigen nej.
Tyvärr vänner. Jag har nog det mest ointressanta liv som finns, därav den tråkiga bloggen.

All good things come to an end.

Där ligger hon. ihopkurad i hörnet på soffan brevid mig. Om jag harklar mig öppnas hennes stora ögon och stirrar in i mina. Försöker få kontakt, försöker visa att hon finns. Jag stirrar ner i dataskärmen igen, orkar inte. Jag orkar inte längre någonting. 

Tiden finns inte. Jag måste finna tid för mig själv och inte för henne. Det har varit så här alldelens för länge, och det är inte rätt. Det är fel fel fel. 

Jag surfar in på facebook, a new notification gör att datorn plingar till. Attmar reser sig från sitt hörn och hoppar upp i min famn, trampar på tangentbordet, upp i ansiktet och jag orkar inte.

Puttar ner henne och hon lägger sig nedanför mina fötter, stirrar mig i ansiktet, söker ögonkontakt. Snälla snälla klappa på mig, lek med mig, gör nånting!

Och jag kan inte. Jag ignorerar.

Vi ses snart inte igen älskade Attis.

Min hälsosamma dag.

Frukost- choritzo
Lunch- pizza (man får ju inte tacka nej när ens vän har köpt en pizzeria!) (juste, jag råkade bara dyka upp på pizzerian och råkade ha glömt plånkan hemma.) (okej, jag erkänner. Jag glömde den med flit.)
Middag- hamburgare.

Nu när jag endå är på G kanske det blir en nattmacka också. Fettmoattack tack!

When you fall inlove

Iphone. Man kan ju inget annat än att älska den. Ja, jag älskar den nog mest av allt.
På andra plats på saker jag älskar kommer app-store. Nej föresten den kommer på tredje plats. Det som kommer på andra plats är det man kan ladda ner, jag har nämligen fått en helt fantastiskt underbar app på min telefon. Soduku!

Alla sömnlösa nätter ligger jag där i sängen och kör hjärngympa tills John blund har strött sina korn. Varje gång telefonen piper till ett nytt high score kickar lyckorushen genom kroppen.

Vänner, jag har helt enkelt blivit förälskad.

Jag är faktist bara 22 år.

Inser att vi mina vänner börjar bli vuxna då majoriteten av er tycker att det är vansinnigt konstigt att jag inte har en karl. Alla tjatar o tjatar och tjatar. Till och med min bästa väns syster föreslog en set up idag. Hah!

Varför skulle jag inte bli förvånad om att inom snar framtid skulle "råka" dyka upp en grupp på Facebook med namnet 'Hjälp Malin Jakobsson att hitta en karl'.

Take a chillpill friends. Parmiddagar är endå inte min grej.

Det här med att hantera pengar.

Hej bloggen!
Idag var jag på Birsta. Då handlade jag upp mina sista pengar.
4 kattleksaker.
1 glass
1 schampo.

P.s skyldig Therese 2 kr.

Ladda kanonen, nu skall skeppet sänkas!

Vinden har vänt, rent ekonomiskt med andra ord. Från och med denna vecka börjar jag jobba 6 dagar/vecka - 5 dagar/vecka igen. Jag har haft '' ledigt'' i 4 månader nu och enbart arbetat 4 dagar/vecka men nu jäklar är jag fit for fight igen! Peppar peppar ta i trä, nu ska det slitas! Jag är alldelens för utråkad och rastlös, orkar inte vara ledig 3 dagar i veckan.

Ok, får se hur detta går. Jag är redo igen.

Happy girl!

Lev som du lär.

- Du jobbar här, du vet mycket väl att man inte får dricka här.
Polisbilen stannade brevid mig och flinade lite. Jag förstod ingenting. Jag drack inte, Öppenbarligen berusad men ingen alkohol vilade i min hand.
- Va? Jag dricker inte.
Polisen pekade bakom mig och jag vände mig om. En person (censur;) ) gick med snabba steg hållet vi kom ifrån. Vad fasiken, sticker hon ifrån mig? Hon stannar vid soptunnan och slänger en öl cider (som hon hade fått!) och börjar gå mot mig igen.
-eh hehe. Ehm....
Hettan stiger sig i ansiktet. Genant går jag därifrån. De här poliserna ringer jag varje dag om att det är fylla på navet, och så står jag där själv, kalasfull såklart.

Karma is a bitch.

p.s svar till You know who: Ber om ursäkt för felaktiga minnesbilder angående blogginlägget. Censur samt alkoholmärke är numera fixat! ;)