måndag 30 januari 2012

Tyckte att det var på tiden att slå på min dator idag, vilket jag nog inte har gjort sedan två månader tillbaka.
Rotade igenom arkivet med gamla bilder och fick mig en större chock. Vad har hänt med mig?
Hela mitt ansikte ser helt annorlunda ut och den här bilden togs sommaren 2009. Jag var nyfyllda 20 år. Såg ut som en riktig barnrumpa. Minns att jag tog den här bilden i båten i Kalix och tyckte den blev fin.

Hmf...
2009

2012

söndag 29 januari 2012

En vän till mig skrev på sin blogg nyligen för att kunna ändra sitt liv krävs förändringar.
Sant kan jag konstatera.

Mitt liv fick en ganska stor förändring för några år sedan. Jag var ensam, visste inte vem jag var eller vad jag ville göra. Jag festade, sov dagarna igenom, ville inte göra någonting. Men genom dessa år har jag lärt mig att livet är full med överaskningar. Man lär sig att släppa taget, gå vidare och le åt det förflutna. Se kontrasterna mellan människor, se sig själv med sanna ögon. veta vem jag är.

livet lekte, jag hade allt på plats. Plötsligt kommer det förflutna ikapp, tvingar sig på mig. först är det underbart att få känna de där gamla minnerna, men de är bara minnen. Minnen från en annan tid. Plötsligt känns det kvävande, nervöst. Det förflutna står i samma skor medans jag är en främling. Jag vill skrika men det vill inte höra mig. Låt mig vara, jag vill inte! samtidigt som  jag desperat vill känna den där känslan av det gamla. Det gamla som var den lyckligaste tiden i mitt liv, samtidigt som det inte var det. Tryggheten. Glädjen, vänskapen.

Men den är borta. Det förflutna ska stanna där det var. Det hör inte hemma i nuet.

tisdag 24 januari 2012

Äntligen.
Äntligen börjar jag få det riktigt fint hemma. Större delen av "flytta hemifrån möblerna" börjar långsamt men säkert försvinna. De slitna, ärvda sakerna som släktingar, familj och syskon inte längre hade användning av har fått flytta ur mitt hem. Jag har med mina egna pengar haft råd med ny soffa, tv, bord, säng, hyllor och annan boning gjort något som symboliserar mig och min stil. Inredning står en aning för nära hjärtan, vilket plånkan får lida över. Men om man har råd så får man unna sig själv.
Ni får en liten smygtitt nu vad jag har pysslat med större delen av dagen efter jobbet.
Bild 1 är före jag bytte matta. Lampan är ny, samt har jag skruvat upp hyllan som är ovan soffan. Det enda som saknas nu är en fåtölj och ett nytt runt vardagsrumsbord.

måndag 23 januari 2012

Nej till-
- kunder som berättar i detalj varför de köper vad de nu köper. Jag bryr mig inte.
- kunder som beställer låt oss säga en kaffe. Man frågar "vill du ha svart eller med mjölk?" och svaret man får är Ja.
- kunder som mummlar och tycks ha tappat talförmågan. Tror ni att jag som är halvdöv, trött och icke tankeläsare fattar vad ni vill ha? Nej.

Ja-
+ jag har lyckats lura vågen. Trodde jag var smällfet efter julen med minst 5+ på magen men det var bara +2!:) försvinner snart igen.
+ jag gör om hemma, ut med det gamla in med det nya.
+ imorgon är det löning, behöver jag säga nå mer?

tisdag 17 januari 2012

I fjol anmäldes 577 brott i området kring Navet.

Trots satsningar med fler patrullerande poliser har kriminaliteten och våldet ökat på Navet

Våldet och narkotikan blir allt vanligare inslag.
Trots fler patrullerande poliser har kriminaliteten på Navet ökat.
– Vi måste öka vår synlighet ännu mer, säger Robert Svedberg på Sundsvallspolisen.


Polisen har satsat på att göra Navet till en tryggare plats. Bland annat har man ökat närvaron av patrullerande poliser.
Men effekten har uteblivit. I stället har kriminaliteten förvärrats. I fjol anmäldes 577 brott i området kring Navet. Till området räknas även delar av Sjögatan samt delar av Skepparegatan på andra sidan Selångerån.
– Det är en naturlig mötesplats för människor i allmänhet och kanske missbrukare och kriminella i synnerhet. När det är mycket alkohol med i bilden uppstår slitningar mellan människor, säger Robert Svedberg, som just nu arbetar som tillförordnad chef på brottsförebyggande ungdomsenheten.
Satsa ännu mer på Navet
Varför brottsligheten ökat finns det inget bra svar på, ­menar han. I stället drar han slutsatsen att polisen måste satsa ännu mer på Nav­et och området runtomkring.
– Vi måste jobba med ännu ­högre närvaro i centrum och plana ut utvecklingen.
Både våldsbrotten och stölderna har ökat. Hälften av våldsbrotten är misshandelsfall utomhus. Och det vanligaste offret är en ung och berusad man.
– Trots att anmälningarna ökar finns det ingen anledning för allmänheten att uppleva Navet som en otrygg miljö. Sådana här platser ska befolkas av vanligt folk. Det är brottsförebyggande i sig, säger Robert Svedberg.
”Gått snett här”
Totalt sett har våldet och kriminaliteten i Sundsvall minskat, som Dagbladet tidigare berättat.
– Ska man däremot titta på ett särskilt område så har det gått snett här, säger Robert Svedberg.
Även om man kommer att öka närvaron ytterligare kan polisen inte vara på Navet dygnet runt. Ett annat sätt att öka tryggheten är att ha andra brottsförebyggande grupper på plats.
– Det finns väktare på Navet i dag. Men vi kommer även att börja med polisvolontärer och att finnas på särskilt utsatta plats­er kan vara en av deras uppgifter. Men även Vuxna på stan och andra frivilliga organisationer kan hjälpa till, säger Robert Svedberg.''


Det känns som att jag är rätt person att kunna besvara denna artikel. Mycket av informationen som gavs var felaktiv.
Jag har arbetat på Navet sedan Augusti 2009. När jag började arbeta där var jag chockad, livrädd, osäker och framför allt väldigt förvånad över hur polisen sköter sitt jobb.
När man tänker på Navet är den första bilden som dyker upp i huvudet en massa A-lagare som har parkerat sina stinkande, slitna kroppar på diverse bänkar runt området. Med en öl i ena handen, en cigg i den andra och en flaska med sprit i innerfickan på jackan sitter de där dagarna ut. Klockan 18.00 åker de (som har haft tur) till Södermalm där de får en sängplats för natten på härgberget. Resterande vandrar omkring på stadens gator till klockan 06.00 tills vänthallens dörrar öppnas igen, redo för att ta sig en återställare.
Polisen kommer regelbundet. Frågar hur tillståndet är för dem. Om någon av dem skulle vara en aning för sliten säger denna person till polisen att de ska ta med han till fyllecellen så han får värme, 7 timmars sömn och möjligtvis en god måltid. Dessa A-lagare får inga böter, då de endå inte kan betala. Eftersom de inte kan betala är det vi, skattebetalare som gör det.
En rättegång kostar även oss skattebetalare ca 100.000 kr. 
Förstår ni att poliserna inte vill bekosta sämhället pga dessa personer? Jag gör det.
Men samtidigt kan jag tycka, i det större sammanhanget att det skulle vara värt att lägga dessa pengar på människorna som är stadens skamfläck.
Det är dock inte a-lagarna som är farlig. De låter väldigt mycket, syns och smutsar ner. Men de är totalt ofarliga. En del av dem är faktist riktiga hyggliga människor innerst inne. De ställer upp för varandra och tom älskar varandra.
De farliga människorna är blandnarkomanerna, narkomaner, psykfallen och de människorna man minst skulle tro är instabila.
Det är vanliga svenssons som exploderar  inne i vänthallen, trakasserar människorna omkring än, även mig.. Snuskgubbar som kräver dess respekt, då de öppenbarligen inte fick det hemma! Ungdomsgängen från Nacksta som dödshotar än om man inte säljer cigaretter åt dem, zigenare som dödshotar än om man inte ger bort saker gratis till dem, mammor som knarkar, besvikna över att även deras barn gör det, hoppar på och nervärderar än för att man är någonting de aldrig var!
Tjuvar som stjäl de gamlas väskor, ungdomar som vandaliserar byggnaden,alkisarna som pissar på sig på bänkarna.
 
Ja, det är sådant trevligt område att jobba på! Känn ironin. I artikeln nämner de även att väktare finns på plats, vilka väktare? Securitas? De som inte sköter sitt jobb? Det kan vara bråk i vänthallen och de som har som jobb att ringa polisen , bedömma situationer och bevaka området rycker på axlarna, säger åt mig att ringa polisen och går därifrån, ja de är ju otroligt effektiva! Skämmes!
Vi på kiosken sköter inte bara väktarnas jobb, utan även en större del av polisens också. Pga komunens snålhet av att kunna lösa problemet en gång för alla genom att anställa riktiga vakter som förhindrar att det ska påga brott är det vi, personalen som får ta smällarna, trakasserierna och den ständiga otrygga känslan av att inte veta om man låste dörren hemma eller inte. För trots allt, en dag kanske någon av navetanhängarna står utanför och väntar på än.
 
Tänk på det komunjäveln.
 

måndag 16 januari 2012

Jag har en sjukt jobbig känsla i bröstet. Någonting är på gång. Visst att jag för bara två timmar sedan har pratat med min mamma om spökerna hemma på Alnö och att det möjligtvis har satt lite sprätt i hjärnan men jag tror inte det. Min magkänsla är det viktigaste jag har, den har alltid lett mig på rätt väg. Dock är det väl kanske för att jag alltid har vetat vad som ska hända. En del av sakerna berättar jag för mina vänner, och de vet att det alltid händer. Men det är så mycket som jag inte talar om ska ni veta. Det är lika bra, Man ska vara försiktig med information till andra människor, jag var en gång alldelens för snabb i tungan. Min vän Magnus fick en panikattack och fick fruktansvärda smärtor i sitt hjärta. Samma natt hade jag drömt om honom, hjärtproblem så klart. Sa det till honom och då fick han mer panik pga att det jag oftast säger stämmer. Han bokade tid dagen efter hos doktorn och han var frisk. Skönt för honom. Jag drömmer faktist även mycket om T-rex som jagar mig.Det kommer ju knappast hända.

Men just nu har jag bara en stor klump i magen. Jag har inte fått fram något budskap än. Det handlar om en man iallafall. Mer än så vet jag inte än. Hua, återkommer med mer info inom kort.
Ho ho ho.

Min kropp gör oooont. Den smärtar, den krämpar, den...kämpar.
Jobbat hela långa dagen själv, nu är man fenito.
Har bäddat ner mig i min alldelens för sköna soffa och har myspys med kissekatterna. P.s visst har jag världens finaste katter? Ja!

onsdag 11 januari 2012

Tiden springer snabbt förbi. Snabbt snabbt. Det slog mig just, 2 år. Två år sedan du stod i kioskluckan, påtänd och helt borta. Svävande mellan igenkännande och borta. "Malin!" fick du fram, gråtandes. Du kramade mig. Sen stirrade du på mig med tomma ögon - vem är du?
Jag grät. Vad hade du gjort med dig skälv? Du som var en sån fin människa.
- Christoffer, det är ju jag. Malin.
-Malin!
Han kramade mig igen.
Han yrade. Jag försökte tala honom till rätta, att han var tvungen att ändra sitt liv.
Han yrade, lilla sjöjungfrun. Vem är du? Malin!
Jag sa åt honom att sätta sig på bänkarna, vänta och andas. Jag satte mig i Personalrummet. Ledsen. Smsade min vän, berättad vad som hänt. Rensade tankarna och skulle ringa polisen. Jag gick tillbaka till kiosken, du var borta.
Dagen efter var du död.

Sov sött min vän. Må du ha funnit din frid.
Den här snygga klockan köpte jag igår för endast 149 kr, finns i flera färger passa på! Ur och penn är (Y)

lördag 7 januari 2012

Haha Valentine växer så det knakar. Tänk vad mycket han har växt sen Oktober! Pluten är snart redo för K-day. Hehehe (Längar!!!)
Jag var så jävla (ursäkta språket) förbannad idag. Min fina arbetskollega kommer till jobbet och ska byta av mig då hon berättar om polisens agerande mot henne. En kille har trakasserat henne upprepade gånger, den senaste gången gick han fram och hotade henne med döden. Hon sa åt poliserna som redan fanns på plats och berättade vad som hänt och att hon känner sig rädd och hotad. Poliserna går fram till honom och pratar lite för att sedan lämna navet. De tar alltså ingen anmälan och min arbetskollega får inte veta vad som sades. 3 timmar senare kommer poliserna tillbaka för att patrullera området och hon får vinka in poliserna för att få veta vad de hade sagt till honom. Killlen i fråga hade sagt att min arbetskollega hade startat det hela med att tjafsas med honom, vilket absolut inte var sanning. Jag var där, han kom fram till henne och sa att han skulle "loska" henne i ansiktet om han inte fick en servett. Hon sa då nej då vi inte besvarar hot.
Poliserna hade knyckt på huvudet och gått därifrån. Tagit det hela totalt oseriöst.

Jag höll på att smälla av, förbannad och stridslysten. Redo att säga både det ena och det andra till poliserna när de kom. Vägrade lämna kiosken tills någon kom dit. Och det gjorde de tillslut. Som tur var det några andra poliser. Jag berättade allt som hade hänt och hur de andra poliserna hade hanterat det hela. De stod bara och skakade på huvudet och bad om ursäkt från sina kollegors sida.
Då tog de ärendet seriöst, min arbetskollega fick sin anmälan och nu ska hon inte behöva känna sig rädd.

Usch en del poliser är verkligen dåliga!

tisdag 3 januari 2012

Välkommen natt.
Jag funderar på vad jag ska skriva. Jag tycker det är tråkigt att "blogga". Skriver mest för att Linda ska ha någonting att läsa ;)
Men sen kommer det få stunder som det faktist är ganska kul att få pladdra på i sin egna värld.

Fast nu blir det nog inte så mkt skrivning. Finns inte tid. Börjar jobba imorgon igen och då blir det 51 arbetstimmar rakt av innan nästa lediga dag.

Så... Gonatt på er.
När man väntar på någonting gott väntar man aldrig för länge.

Tjejerna ska komma över på fika hos mig snart. Vi har mycket att ta igen, MYCKET skvaller. Girls förbered er på kaos ;)
Det kommer bjudas på kaffe, teé, "hemlagade brownies" och en hel del kattgos. Mycket trevlig dag kommer det vara!

Ses snart Girls - Emmeli :(

måndag 2 januari 2012

Gott nytt år! Nu har vi inte lång tid kvar att leva innan vi dör allihopa. Jordens undergång ni vet. Känn paniken.
Var på Jops på nyårsafton och åt god middag. Bästa nyår helt klart någonsin. Skönt gäng, lagomt med alkohol, mycket dans och kärlek. Perfekt.
Ett litet smakprov hur vi spenderade kvällen.