Idag är inte min dag, inte på långa vägar. Jag har sett rött och varit på krigstigen. Fått svälja tungan ett ex antal gånger för att inte förolämpa kunderna på kiosken.
Jag är så trött på alla frågor som cirkulerar vid navet. Folk ställer sig och "knackar" (läs bankar sönder gångjärnen på fönsterluckorna) och man springer dit, stressad över att det låter som ett krig har startats inne i kiosken när någon bankar för det ekar så mycket. Och när man väl kommer fram så vill de "bara" fråga om något. Detta har jag behövt levt med i två år nu. Femtioelva gånger om dagen. - vart köper man bingolotter, vart köper man busskort, vart köper man bussbiljetter, vart laddar man busskortet, vart går bussen i från, när går bussen, varför funkar inte min iphone, hur laddar man ner Facebook på min telefon, vart finns det förvaringsboxar, vart ligger tågstationen, vart ligger taxistationen, vad är nummret till taxi, kan du ringa en taxi, vart vart vart? Listan kan göras oändlig och svaret är alltid detsamma - JAG VET INTE!
Jag känner mig så färdig som människa, funderat på om det någonsin kan ta slut. Jag är så trött, sliten och yr. All denna stress har satt sina spår i hela mig. Jag har åldras med flera år. Rynkor och linjer i hela ansiktet. Mörka djupa påsar under mina ögon. Ingen glans i ansiktet, helt grå. Avmagrad och slapp hy. Kutrygg, flisiga naglar och jag har fått klippt av halva håret för att det var så livlöst, tort och slitet. Jag minns inte ens när jag åt en normalstor måltid senast, jag kan inte äta.
Jag kan inte sköta hemmet i vissa perioder. Jag kan inte ens ta hand om mig själv. Tar bara hand om katterna. Jag brinner av för minsta lilla, tappar vännerna för jag blir så förbannad över att de aldrig hör av sig.
Jag varnade er, jag har en dålig dag. Imorgon kommer jag vakna upp och tänka att jag överdrev igår. Hjärntvättar mig själv att allt är bra. Kanske är det pga den extrema sömnbristen.
Allt är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar