Det är så här vi jobbar.

Jag har flyt nu. Det är skrämmande på ett sätt, att allt kan vara så bra. Jag är glad hela tiden, jag till och med stod och skämtade med alkisarna på Navet igår. Jag trivs med livet. Ser bara möjligheter och framtiden. Ingenting känns långt borta. Jag kan köpa det jag vill. Jag kan styra som jag vill. Allt är på mina villkor.

Fantastisk känsla.

Sundsvalls sjukaste människa. Runt 25 års åldern, känd som karatekid ( som jag tar åt mig äran för the nickname) har cirkulerat likt en gam på navet idag. Han skuttar omkring, gör karatesparkar, hänger och flänger överallt och ingenstans. Dessvärre för mig tror jag att han har fått en liten crush på mig då större delen av hans fokus har varit på mig.
- Vad vill du karatekid?
- Duhe! Vihsst äreh jahg liiiithe söt dåh?
- Du stinker sprit.
- ja jag veht, jahg är söht. Jahg sah juh dhet.

Hoppas inte den nya trenden håller i sig.

Hur man vet att Facebook har tagit över världen.

Humor är när navet alkisarna skramlar ihop sina sista slantar för att ge mig dricks.
-hörrö Leffe har du nån krona eller?!
-jag har också nån krona på mig!

Osv.

Varsågod, (hick) här har du 5 kr.

Tack.

Ha. Ha.

Berit förstörde min morgonfrilla.
Besvikelsen var ett faktum när jag kom till jobbet. Frillan var spårlöst borta.
Det händer inte ofta att jag vaknar upp och har en fantastisk hårdag, de där perfekta lockarna, ett förföriskt självfall. Att kunna slänga med håret utan att det försvinner, bara glans och mjuka vågiga lockar. Och så kommer den där jäkla stormen och förstör alltihopa. Berit borde ha förstått bättre, förstått att vackert hår är en flickas bästa vän.

Jag vill hata dig Berit föralltid.
4-evah and evah end evah.

Lasta in tvätt, häva in i torktumlaren. Upprepa proceduren. Om och om igen. Flåsa sig upp för trapporna tillbaka till lägenheten. Och sen ner igen. Lederna värker, ryggen ömmar. När sista tvätten var färdig slet jag likt en adhd unge ner tvätten i korgen. Och vipps! Simsalabim skådar mina ögon någonting magiskt. En hundralapp ligger där längst upp, välplacerad.
Jag skuttar och hoppar, Mitt lidande glöms bort för några sekunder.
Tack städ-spöket på Riddargatan. Äntligen fick jag löning för mitt hårda arbete.

P.s This is a true story

Första advent

När den första snön föll var det 27 november, första advent. Malin hade kvällen innan hängt upp sina julgardiner och en julblomma hade inhandlats. Adventstakarna sken. Katterna sov under granen och stämningen var jul. En strålande jul....

Hehe, katterna sov under granen. Hahaha...katterna klättrade i granen, klättrade i julgardinerna, klättrade på julblomman. Malin skrek och skällde utan respons, utan respekt för deras trötta matte som flyr hemmet för att handla skitsaker.

Ha en trevlig första advent.

När jag klev av bussen mot jobbet såg jag tidningsbilen vid kiosken, redo att lämna kvällstidningarna. Halvsprang fram till honom och bad honom att lämna tidningarna vid dörren då det är "så jäkla jobbigt" att bära alla de där tidingarna själv. Drog kortet till porten och tog fram kiosknycklarna. Drog Kvällsposten längst golvet och bökade runt. Flåsade av ansträngning. Låste upp kioskdörren för att upptäcka att jag i själva fallet hade låst den. Vad i helvete... Såg hur lyset var tänt under dörrspringan. Jäklar, är det en tjuv där inne eller? Tänkte jag i panik. Funderade ut hur jag skulle göra, slå inkräktaren. Men med vad? Kasta tidningar kanske?
Öppnade försiktigt dörren. Och där står Rebwar, min arbetskollega och den yraste människan på jorden.
- Och vad gör du här? Frågar jag.
- jag öppnar ju.
- Nä jag gör det.
Han kollar på schemat.
Ojsan. Jaha, han öppnar imorgon.

Haha. Skulle aldrig kunna kolla fel när det gäller en lördags ledighet. Aldrig.

Ah jag avlider av trötthet. Lille-katt har haft ett extremt gossug hela lååånga natten. Och nu sitter jag ute och väntar på bussen. Det är kallt och det blåser. Brr... Nu jobb till 16. He...he.
Vill ju bara sova.

Jag jobbar bokstavligen både dag och natt. Klev upp 04,00 imorse och åkte till kiosken o öppnade. Efter arbetsdagens avslutning åkte jag till Birsta och köpte mig en kavaj på JC. Sen lite annan skit. Och så råkade jag impulsköpa en julgran. Haha. Åh. Jag som skulle hugga min egna gran i år. Nåja.
Så nu är det jul i mitt hus. Ska bjuda er tjejer på glögg och pepparkakor inom kort.
Hm. Hade ingen ytterligare information.
Puss på er!

Frasen "jag ska aldrig mer dricka" vilar i mina tankar idag. Jag vet inte hur mycket jag drack igår. Jag vet knappt vad jag gjorde för den delen heller. Daltons med Birsta gänget, sen då? Nä.
Den enda gången jag faktist har kunnat röra på mig idag var till dushen där jag stod i stående fosterställning o huttrade. 3 minuter senare gav jag upp och lämnade badrummet för sängen. Och här har jag legat hela dagen.
Jag är sämst med alkohol. Min trötta kropp klarar det inte, och det är därför som jag inte har varit ut på flera månader. Nästa gång blir det en cola när jag går ut. När det nu blir.

P.s försök inte att sjunga karaoke när du knappt kan stå på fötterna. Katastrof.

Idag har jag handlat julklappar och födelsedagspresent för fulla muggar. Orkar inte riktigt med all folk när julhandeln kommer igång. Så nu är man tusen spänn fattigare.
Tagit fram ljusstakar och pynt och fixat hemma. Man får ju passa på med sådant på ens lediga dag. Måste hugga en gran också till helgen kanske. Många planer lite tid. Lycka till Malin, tack.

Jag har drömt om Attmar inatt, att hon lever rövare i sitt nya(gamla) hem. Skickade iväg ett mail och berättade om drömmen och frågade hur hon hade det. Fick inget roligt svar tillbaka. Hon ligger på en annons på blocket.
:(
Mitt hjärta kommer brista. Hon är inte normal men så älskad! Hon kan inte vara själv i mer än 5 timmar, vill ha sällskap konstant annars blir hon jätte deprimerad. Trodde att allt skulle bli bra ifall hon fick vara ute katt och springa av sig all energi men tydligen inte. Vem vill ha en katt som inte är rumsren om hon är ensam hemma i 5 timmar? Detta kommer inte sluta bra för nya ägaren. :(
Hua...

Har rast på jobbet. Gjorde mig en kebab i pita nyss som smakade bajs. Jag kan besvara lindas kommentar angående att jag ska bli kock, ja jag vet. Vilket skämt, men jag kan ju lära mig allt enligt chefen. Så tydligen är jag kock. Ha.ha.
På tal om kebab, vi har haft kebab på menyn på kiosken. En meny som jag har tvingat chefen att ta bort pga att jag har noll talang med kebab, come on, ser jag ut som en kebab tjej eller? Nä. Vilket jag fick en påminnelse nu med den jag gjorde till middag. Blä.

Det ät cirkus på navet idag. Ungdomsgänget har ställt en cd spelare utanför och står och street dansar och står på händer m.m.
Alkisarna tycker detta är jätte kul, hoppar in i ringen och snurrar runt och gör lite karatesparkar. Ser inte allt för proffsigt ut. De stör mig, funderar på att skrika på dem lite och visa att det är jag som bestämmer.
Storhetsvansinne heeeello.

Ytterligare en arbetsdag har passerat. Jag är väldigt trött, men kan inte få den där jäkla ron i kroppen. I januari ska jag inskolas på en till resturang, hade jag glömt att berätta det kanske? Jag kommer alltså ha 3 jobb. På det nya ska jag bli kock var tanken. Samma kedja som andra jobbet. Jag jobbar nu på resturang köket, tredje är italienska resturangen Donatello. Det kommer bli kul, jag har roliga kollegor. Framförallt språket som är en blandning mellan svenska, svengelska, polska, polengelska och svenskpolska. Tänkte att jag skulle lära mig lite polska för den delen också, det är kul med språk. jag kan polska svordomar en så länge men förväntar mig att jag ska kunna mer inom snar framtid. Än så länge talar jag ju bara svenska, engelska och lite serbiska.

Ah, det är mycket som är i huvudet nu. Jag är så van att köra 110% och borde sakta ner lite. Jag orkar om jag bara kan få sova mina 10 timmar per natt som jag behöver. Vilket jag inte har fått göra på en månad. En liten kissekatt som vill hålla på med matte natten igenom är jobbigt. Jag längtar tills kissen är vuxen och fattar bättre. Den här månaden har jag jobbat ca 170 timmar och sömn har inte funnits i min värld for the moment. Mina ögon var knallröda när jag vaknade i morse efter alldelens för få sömntimmar. Tack för kaffe och energidryck.

Det är ju nästan lite jobbigt att vara så ambitiös som jag är, men en dag ska jag rule the world.

Jag mår bra idag, som jag sa att jag skulle vara. Jag har sovit hela natten till klockan 11. Lilleman har inte lyckad väcka mig, inte heller byggarbetarna utanför fönstret.
Mycket välbehövligt. Men en hel dags vila skulle inte komma helt olägligt. Jobbar hela helgen på Birsta och kiosken på måndag. Sen vet jag inte hur schemat ser ut. Vet inte när jag är ledig nästa gång, kanske onsdag nästa vecka? Den som lever får se. Återkommer när jag blir kryare.

Varning för bittert inlägg.

Idag är inte min dag, inte på långa vägar. Jag har sett rött och varit på krigstigen. Fått svälja tungan ett ex antal gånger för att inte förolämpa kunderna på kiosken.
Jag är så trött på alla frågor som cirkulerar vid navet. Folk ställer sig och "knackar" (läs bankar sönder gångjärnen på fönsterluckorna) och man springer dit, stressad över att det låter som ett krig har startats inne i kiosken när någon bankar för det ekar så mycket. Och när man väl kommer fram så vill de "bara" fråga om något. Detta har jag behövt levt med i två år nu. Femtioelva gånger om dagen. - vart köper man bingolotter, vart köper man busskort, vart köper man bussbiljetter, vart laddar man busskortet, vart går bussen i från, när går bussen, varför funkar inte min iphone, hur laddar man ner Facebook på min telefon, vart finns det förvaringsboxar, vart ligger tågstationen, vart ligger taxistationen, vad är nummret till taxi, kan du ringa en taxi, vart vart vart? Listan kan göras oändlig och svaret är alltid detsamma - JAG VET INTE!
Jag känner mig så färdig som människa, funderat på om det någonsin kan ta slut. Jag är så trött, sliten och yr. All denna stress har satt sina spår i hela mig. Jag har åldras med flera år. Rynkor och linjer i hela ansiktet. Mörka djupa påsar under mina ögon. Ingen glans i ansiktet, helt grå. Avmagrad och slapp hy. Kutrygg, flisiga naglar och jag har fått klippt av halva håret för att det var så livlöst, tort och slitet. Jag minns inte ens när jag åt en normalstor måltid senast, jag kan inte äta.
Jag kan inte sköta hemmet i vissa perioder. Jag kan inte ens ta hand om mig själv. Tar bara hand om katterna. Jag brinner av för minsta lilla, tappar vännerna för jag blir så förbannad över att de aldrig hör av sig.

Jag varnade er, jag har en dålig dag. Imorgon kommer jag vakna upp och tänka att jag överdrev igår. Hjärntvättar mig själv att allt är bra. Kanske är det pga den extrema sömnbristen.
Allt är bra.

Just nu känner jag mig som världens sämsta matte. Jag är så ångerfull och ledsen över mitt icke existerande observation förmåga.
Valentine har knappt rört sin mat på flera dagar. Tänkte inge vidare på det, kanske han var mätt av blötmaten jag ger mina älsklingar 2 gånger per dag. Nu ikväll när jag kom hem efter jobbet fyllde jag upp Sixtens skål och funderade på varför Valentines skål var orörd. Lyfte upp skålen och kollade, ingenting såg fel ut. Rörde på maten och upptäckte att det var lika hårt som cement. Lyfte upp hela klumpen som var formad efter skålen och såg att allt var alldelens mögligt där under. Vatten hade på något underligt vis hamnat däri och påbörjat mögelodlingen.
Stackars min lilleman. Inte konstigt att han alltid har kastat i sig blötfodret som att han aldrig har fått mat förut och att han har väckt mig nätterna igenom pga hunger. Jag är ju helt dum i huvudet. Han kastade i sig maten som jag gav han nu ikväll. Kommer härmed alltid kontrollera torrfodret nu.
Stackarn.:(

Jag starta dagen med att äta pannakotta, en riktig guldfrulle att starta dagen med. Slängde i en tvätt i maskinen och från ingenstans kom jag på hur sugen jag var på mexicana dressing som man köper på flaska. Med dressingen ville jag även ha pizza. Jag slängde på mig de rena kläderna som fanns i garderoben och begav mig mot staden. Jag vandrade omkring på Ica i en halvtimme innan jag gav upp sökandet. De hade inte the awsome dressing. Shame on them. Lämnade kundkorgen och sprang till Hemköp. Efter mycket om och men så erkände jag mig besegrad, dressingen fanns ingenstans. Jag började leta efter liknande dressingar som jag kunde toppa på pizzan men icke. Jag droppade idén efter 1 timme och köpte mig en påse chili crunchez istället. Det gäller ju att prioritera.

Efter några hårt arbetande veckor tog jag mitt pick o pack och lämnade staden för Alnö. Katterna fick också följa med och de springer omkring här hemma som att de hade bott här hela livet. Bekvämt.
Lillsyrran är förälskad i Valentine och pysslar om lillen dygnet runt vilket har resulterat att jag har fått sovmorgon. Helt underbart!
Nu väntas släkt middag hemma och jag ligger i gamla flickrummet utslagen efter gårdagens härj med grabbarna grus. några öl slank ner igår när vi utförde diverse aktiviteter.

Tror nog jag ska nappa lite till. Måste ladda batterierna ju tills nästa semester.

Navet. Strömmen av människor som kommer och går. En blandning av hela stadens befolkning. A-lagarna som sover på bänkarna, så pass berusade att de inte skulle vakna om man satte eld på deras svaga kroppar. Ett ungdomsgäng som leker Harry potter utanför ingången. Narkomaner som snortar i ett mörkt hörn, invandrare som stirrar tomt framför sig, ensamma i kaoset.
Jag funderar på hur jag har orkat. Har jag ens orkat? Jag har levt i en dimma i två år, tappat glöden. Tappat mig själv och blivit avrubbad från världen. Jag vill inte tillbaka, kanske för att jag har fått smaka på det goda livet nu. Hittar ständigt annat att tänka på. Frågar chefen om nya saker han kan lära mig varje dag. Ikväll blev det kassasystemens retur slagningar. Hur Skatteverket ser på det, hur det syns på kvitton osv. Tar in så mycket som möjligt för att jag ska få en bra framtid.
Det är nog framtiden som har motiverat mig att stanna i kaoset. Jag kommer klara allt om jag klarar Navet. Och jag får ovärderlig utbildning inom eget företagande av min chef. Mitt kontakt nätverk med viktiga människor växer. Jag är "med" i leken.

Innan jag avslutar detta blogginlägg ger jag er denna bild jag upptäckte idag i Expressens bilaga Extra. Finn ett fel.

Idag är jag på betydligt mycket bättre humör, härligt! Har jobbat och efter det var jag och chefen på Willys och handlade. Han till företaget och jag kattmat. Haha det enda som finns i skafferiet. Kattmaten uppskattades för nu är det mystime i soffan framför family guy.

Markvärme är verkligen ingen favorit hos mig för tillfället. Min lägenhet är kokhet, medans mina grannars är iskalla. Visst, hellre värme än kyla men ett behagligt klimat skulle vara perfect. Denna olidliga värme gör att jag svettas och svettas och svettas och vrider och vänder mig och och skulle kunna pågå i en oändlighet. Jag kan inte somna på nätterna och Valentine gör inte saken bättre av att ständigt skutta på mitt huvud.
Sista gången jag kollade på klockan i morse var 04.24 och när jag vaknade var den 07.30. Det var bara att slita sig upp och åka till jobbet där dagen gick ofantligt långsamt. Inte många kunder passerade courten. 20.15 var jag äntligen hemma och jobbet forsatte där. Klappa katterna. Mata katterna. Plocka undan. Plocka fram. Plocka plocka plocka. Duscha (jo även det är jobbigt ibland). Nu har jag bäddat ner mig i soffan och vägrar röra på mig innan sängen väntar.
Detta blev ett jädra bitter inlägg. Men det behövs ibland. Jag är fortfarande morgonsur.
P.s i vanliga fall är jag inte lika bitter och leds längre. Blir gladare för varje dag och den inre stressen börjar långsamt men säkert försvinna i samband med bristen av skräpfolket omkring mig.

Mitt liv har känts ganska kaos på senaste tiden. Jag flänger överallt och ingenstans mellan jobben. Öppnar i Birsta, stänger för natten i stan.
Men nu börjar det bli lite rutin åtminstonde. Känner mig så himla glad hela tiden jag jobbar i Birsta. Underbara kollegor där. Den här gamla sprudlande, glada och positiva Malin börjar långsamt men säkert komma tillbaka. Jobbet där ger mig så mycket bra energi!
Nu får man hålla tummarna på att privatlivet också börjar styra upp sig.

Man slutar aldrig förvånas över människor, de man trodde stod än nära men ständigt gör än besviken. jag insåg för länge sedan att jag inte orkar vara vän med folk som tar min energi och gör mig ledsen. Jag umgås bara med folk jag verkligen vet aldrig kommer att göra mig ledsen. Mina arbetskollegor, mina gamla vänner från estet, alnöpojken mm. Resten gör mig otroligt ledsen. Man försöker hitta en balans mellan jobb och fritid. Man ska höra av sig hela tiden till alla för att veta att man finns. Och så inser man att de aldrig hör av sig till mig, de ringer aldrig, skickar inte ens ett sms. Varför ska jag ta mig tid? Jag orkar inte vara besviken längre. Om jag inte kommer för nära blir jag inte det. Jag slipper känna någonting alls.

I mitt kalla och bakfulla hem finns det åtminstone lite kärlek.

4 år. 4 långa år av obesvarade frågor, varför du? Varför ville du inte leva? Impulser med hjälp av en jacka så försvann du, bara då där. Varför? Även fast ingen vet så finns du på något sätt kvar. Minnen, jag skrattar och ler. Jag minns bara det roliga. Och i mitt hem påminner du mig, varje dag att du fanns.

När jag kom hem igår kväll hörde jag redan i trapphuset att någonting inre stod rätt till med grannarna. Fy perkkelle vad de bråkade! Nya småglinsgrannarna. Han stod och vrålade, och skrek och slog i väggarna. Shit, jag smög i trapphuset och försiktigt satte nyckeln i låset. Blev så tacksam över att jag är ensam och slipper känslor och diverse skit. Jag avskyr att bråka, när the X bråkade med mig vände jag mig och gick ut genom dörren i bråskande fart. Satte mig och gungade utanför i några timmar tills han hade lugnat ner sig.

Nåja, är ju förövrigt asdålig på att följa upp saker. Mina kissemissar är bästisar nu. Det blev de för fleeera dagar sen. Nu vet ni det.

Jobb 1 har avklarats på Birsta idag, jobb 2 om en liten stund. Herrejissesgodeguuuuuud vart kommer all energi ifrån? Hur orkar Malin igentligen? Då ska ni veta att det gör jag inte. Men med lite hjälp av powerking och hinkar av kaffe så fungerar det. När jag var 17 år brukade jag bli arg på min dåvarande att han ville handla på affären som var betydligt mycket billigare men hela 100 meter längre bort! Jag tjurade alltid hela vägen dit och hela vägen hem för att jag tyckte att det var så fasanfullt jobbigt att gå. 500 meter. Hah...

Men till mitt försvar, jag drack ju trots allt inte energidrycker och kaffe då. Plus att jag hade "problem hela tiden" (okej, bara ibland) med mitt knä.

Juste, jobb 2 väntar. Bye bye