Hoppas denna vecka blir bättre.
Det räckte inte med försovningar, exploderande plattänger, två klagomål från mina två olika arbetsplatser och IBS deluxe. Min mormor fick en stroke och ligger på sjukhus.
Mitt i sorg och förvirring gick jag och blev 23 år gammal och blev chockad och ställd över att jag har vänner av guld. Herrejisses, jag har fått tårta, överöst av blommor och presenter. Ni fick mig verkligen på andra tankar.
Tack, älskar er allihopa som förgyllde min dag! <3

Livet hatar mig den här veckan.
Stod och lockade håret på morgonkvisten, tyckte det luktade lite konstigt. Ignorerade och forsatte. Vipps så exploderar (varning för överdrift) Platttången, får en elchock och den flyger ur min hand. Hela lägenheten slocknar, tvn dör, lysröret i badrummet går sönder. Det är knäpptyst och på golvet ligger tången och ryker. Ringer pappa hysteriskt, min tv, nya modem, plattång, lampor och Gud vet vad har pajjat!
Ta det lugnt Malin. Kolla säkringarna är de nere?
Ja.
dra upp dem.
Phwuuu.

For till jobbet, fick samtal om att jag var tvungen att åka till Birsta och jobba efteråt.
Försökte fixa klar allt pappersarbete, leveranser, beställningar och kunder. Slutar och åker hem 1 timme och åker mot Birsta. Får samtal från kollega som beklagar sig över att jag inte har hackat sallad åt henne. Eftersom hon kanske inte hade lust att göra det. Samt fylla på drickor. Det börjar koka inombords över att behöva höra gnäll från omgivningen konstant. Speciellt när jag har arbetsrelaterade saker upp över öronen medans ingen annan behöver göra någonting, förutom att hacka sallad.
Brinner av och blir tokig, stänger av samtalet och försöker andas sansat. Kommer slutligen ut till Birsta bara för att möta femtioelva kunder. Har rush till stängning och hjärtat rusar iväg av stress.
Kommer hem tillslut och försöker finna ro. Får veta att jag jobbar 09.00-20.00 imorgon.

Folk fattar ju ingenting.

Stolp.skotts.morgon

Väckarklockan ringde 07,30. Men mina trötta ögon ville inte vakna. Snooza i 10 minuter, morgontoa, tvätta ansikte, smörja in sig. Borsta tänderna. Kattrackarna stångade kring mina vader jamandes efter mat. Okej då, ni ska få mat.
Med tunga trötta steg går jag mot kylen, sneglar på almenackan, ska öppna kylen, VÄNTA! Aaaaaah! Måndag 19 Mars! Inte Måndag 26 mars!!!!
(utropstecken deluxe jag vet men måste ju beskriva känslan, doh)
På almenackan står det jobb kiosk 06.00-13.00
Kollar på klockan. 08.50.
....
Slänger på mig kläderna, letar efter strumpor, hittar inga rena får ta gårdagens. Sliter i all min kraft på mig jackan och stövlarna. Springer till bussen som precis kommer in. Just denna bussresa tar en oändlighet. Fantiserar om hur mycket skit jag kommer få från alla busschaffisar över det uteblivna morgonkaffet, ciggen och morgontidningen. Chefens gnällande över att över 3000 kr har gått till spillo.
Bussen anländer till Navet och jag springer det snabbaste jag kan mot helveteshålan. Vänta, grinden är öppen. Vad nu? Rebwar står där inne och arbetar innan klockan 09.00. Jag låser upp kiosken och kutar in.
-Rebwar vad gör du här?!
Han börjar skratta.
- Vadå, är det ingen som har sagt till dig att schemat är ändrat? Du börjar 16.00 idag. Trodde chefen hade sagt det till dig.

Ödet baby, ödet.

Fredag och jag är ledig hela helgen!
det behövdes ska ni veta, jag är så trött och utmattad. Den mentala hälsan är inte på topp, jag har inte sovit bra den senaste veckan pga omständigheterna. Har varit orolig och stressad hur det hela skulle sluta. Igår kväll låg jag i sängen och önskade att jag var hemma hos mor o far. Ompysslad med god mat och struken i håret av mamma. Önskat att jag fick höra att allt kommer ordna sig. Men ingen har ringt, tror inte ens att de vet om att jag har varit i rätten.
Ingen bryr sig. Jag får klara mig själv. Herregud jag är nog den ensammaste människan i världen.

Usch, känner mig inte alls bra.

Rättegång avklarad. Offret dvs jag satt på nålar, svetten trängde sig ur mina händer. Frossa, nervös, alla tittar på mig. Scenskräck.
Den anklagade sitter och stönar och frustar, ena sekunden minns personen inte vad som hände, andra gången minnas allt. Förnekar, erkänner. Jag fattar ingenting. Ingen fattar någonting. Domen kommer, anklagande döms skyldig. 5000 kr böter + ränta. Samhällstjänst. 500 kr till brottsofferjouren. Denne reser sig upp och springer ut från rättsalen, smäller igen dörren medans jag sitter kvar, tackar juryn för att sedan drabbas av totalt mental utmattning.
Det var ju inte så här mitt liv skulle bli. Hur hamnade jag här? Vilken sopa man är. Orkar inte vara stark idag.

Tröstar mig med min familj på R****rgatan.

Nu är chefen bortblåst till Indialand och mitt ansvar är oerhört stort nu. Inte nog med att jag ska pendla mellan alla tre företag jag ska även vara kontaktpersonen mellan personal och chefer tydligen. Huh, smärta i mitt hjärta.
Önskar att alla kunde ta sitt eget ansvar i livet, tydligen inte. Aja, ska inte plåga er med ovissheten jag skriver om nu.

Juste, jag fyller år snart. Vänner boka in er på 24 mars. Vi firar in 25 så klart på krogen om jag nu lyckas festa så länge.

IBS.
Bläää...
Har mått så satans illa hela veckan så arbetskollegorna började fundera på om jag var på smällen. Nja, 2 års graviditet är väl inte att rekommendera om man inte är en elefant då.
Åkte hem från jobbet tidigare, låste in mig i lägenheten och stressade ner totalt. Jag hade tänkt ta en ordentlig sovmorgon idag men det blev endast 4 timmars sömn endå. Sömn är överskattat.
Hyresvärden ringde innan klockan 10 och frågade om det var okej att komma in och fixa fläkten. Eh...ja!! 1 års frånvarande ventilation är mycket välkomnande:)
Fick även höra det senaste skvallret (ja,jag ÄLSKAR skvaller) att grannen med äckel hunden som attackerade min dörr hade blivit vräkta och utkastade på en dag. Det hade jag missat helt, vart var jag då?!

När ventilationen var färdig tog jag mitt pick o pack till stadens gator, möts av en flock med busschafförer som frågar hur det känns att jag ska vara chef på kiosken i en månad. Jag höjer på ögonbryna ovetandes om titeln då jag inte riktigt vet vad jag jobbar som nu för tiden. Springpojk känns jag mer som då jag är på alla företag.
De forsätter berättelsen chefen hade gett dem, att han hade talat om att han ska iväg till Indien och då blir jag chef på kiosken.
Jaha. Ja Indien visste jag om så klart, men jag kunde inte låta bli att dra på smilet när jag fick höra min titel för månaden. Äntligen.
Chef-Malin.

Haha

Jag lyfte penseln idag mina vänner. När gjorde jag det senast? Flera år sedan. Och det märktes, jag kan inte måla längre. Jag höll ingen linje alls då jag inte vet vad jag ska måla. Fantasilöst, mörkt, klottrigt och konstigt. Vad betyder tavlan?
Förr när jag målade kunde jag sitta i timmar innan och planera, sedan dagar, veckor, månader för att slutföra konstverket.

Jag trodde att jag aldrig skulle sluta måla men jag kan inte hitta inspiration.
Suck. Jag vill vara awesome igen.

Ahapp, igår gick man in på Mingla.nu och hittar denna bild på framsidan från i Fredags. Suddig Fredag och endå drack man bara 3 öl och en 4a drink. Nåja, lyckades i allafall vara ute och härja på stadens gator längre än 23.00 då jag i vanlig ordning brukar befinna mig på kiosken, redo att bli hemskjusad av chefen.
Björnen och jag hade en toppen kväll i vilket fall.