Pengar.
Jag behöver 50 000 :- är det någon som vill ge mig det? Mitt sparande går inte som planerat och jag vill verkligen köpa en egen lägenhet.
Jag har en sån där dag jag-hatar-mitt-liv-och-jag-vill-flytta-nu-och-vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv-och-Valentine-satkatten-måste-kastreras-jag-vill-ha-ny-säng-också-och-helvetet-tar-aldrig-slut.
Ja en sån dag.

Sinnet är slut och rynkor härjar som vilda gorillor runt mina ögon. Jag fyller 23 om 25 dagar och det suger. Jag har lidit av åldersnoja och livskris sedan jag var 19 år och likt förbannat lyckas jag aldrig ta mig i kragen och bestämmer mig vad livets mening är.

Kommer sitta i samma lägenhet om 20 år, singel o desperat med 30 katter, flörta skandalöst på internets förfärliga värld. Bara en hundring på kontot med stora drömmar om framtiden.

Pengar, I wish you'd get out of my life and shut up.

Blandras

I media finner man rubriker var och varannan dag liknande " Cancersjuka Jenny tvingas arbeta, får inte hjälp av försäkringskassan." m.m
Man skulle ju kunna tro att om man blir sjuk så är det en dödsdom, kronofogden och mental kollaps.
Men icke mina vänner. Icke.
En kund har varit borta från sitt arbete som busschaufför i tre månader. Han har idag berättat för mig anledning bakom sjukskrivningen. Hemorojder.
Likt reklamen "lider du av analklåda" har försäkringskassan accepterat detta, men tjii fick man om man fick sig en slang av cancer.

Nu undrar jag ifall jag också kan få en liten sjukskriving. Nageltrång? Eller varför inte för högt sockerintag. Livet på en kiosk med en massa godis som lockar konstant är då inte lätt.

Varför inte.

3 soffor som inte borde finnas.

Drömmar, som i vanlig ordning har det hänt mycket denna natt. Jag sa upp mig från jobbet för att sedan komma på att jag inte skulle ha råd med hyra och räkningar. Låg i fosterställning och kände ångesten. Vaknar upp och andas ut. Jävla dröm.

Jag är förövrigt fortfarande bakis. När ska man lära sig igentligen? Aaaaaldrig.
Nehepp.
Nästa krogrunda?
Onsdag.

Som den här annonsen känner jag som idag. Jag fryser, jag är bakis och jävligt less. Jag berätta igår om min dåliga hemliga blogg. Den skulle ju vara hemlig. Jag skulle ha stannat hemma, men adhd nerven slog igenom och nu har jag varken pengar kvar eller minne.
Uuuurk.
Det enda jag minns är pinkoder och annat småsnack.

P.s tack flickor för en riktig trevlig middag! Nästa gång är det min tur. Frågan är vad jag ska laga (haha köpa så klart).

Förrätt - Tomatsoppa
Varmrätt- Pappa Ulfs köttgryta med potatisklyftor.
Efterrätt- kladdkaka

Låter det ok? Jaaaaaa.

Hittade denna annons i morse.
Jag kunde inte låta bli att fnissa lite extra högt inne på kiosken när jag såg den, jag undrar hur man orkar lägga ut en sådan annons. Och varför vill man slösa pengar på ett skämt.
Men tack för skrattet.

Jag har vaknat upp på betydligare bättre sätt än vad jag gjorde denna morgon.
Vaknade strax innan 06.00 av att det dånade i hela lägenheten. Försökte ignorera och somna om då jag är van vid att katterna lever rövare nätterna igenom. Jag kunde dock inte slappna av då oljudet lät mer och mer inte "kattigt". Det lät snarare som att nån höll på att dunka på dörren. Vänta, det var någon vid dörren. Handtaget åkte upp och ner, hetsigt och aggresivt. Vad i helvete! Reser mig försiktigt från sängen, Sixten ligger nedanför, livrädd. Smyger ut till hallen där Valentine sitter tryckt mot dörren, stirrandes på handtaget. Plötsligt åker det ner. Det är alltså inte jag som hörde i sömnyran. Det forsätter och nu är det inte bara katterna som är rädda. Vilken tur att jag kom ihåg att låsa dörren. Jag kikar genom hålet och det är mörkt, jag ser ingenting. Men handtaget rycker upp och ner. Det knuffas på dörren, den går inte därifrån. Blir stel i hela kroppen. Vet inte vad jag ska göra, ringa polisen? Men just då står jag bara där. 5 minuter, 10 minuter. Plötsligt hör jag ett ylande utanför och det slår mig. Jag öppnar försiktigt dörren lite granna och där står en gigantisk amstaff, redo att attackera. Jag fattar ingenting, en galen hund står utanför min dörr och försöker ta sig in mitt i natten?!
Jag tar med mig nycklarna och öppnar dörren igen, pressar mig ut samtidigt som hunden försöker att ta sig in. Låser om mig och tittar på hunden med galna ögon. Grannfrun kommer ut och skakar på huvudet, hon har också vaknat av oljudet, men är livrädd för den typen av hund. Vi går upp till nya grannen som äger hunden, dörren står öppen och kopplet ligger utanför. Vi både plintar och ropar men han tycks inte vakna. Hunden vägrar att följa med upp. Den sitter fortfarande och försöker att ta sig in i min lägenhet. Jag tar kopplet och försiktigt tar den runt hundens hals, drar upp han för trappen. Då vaknar tillslut grannen och kommer mot dörren. Jag ger han kopplet till dörren, skäller att han bör låsa dörren till lägenheten. Han fnyser och stänger dörren. Inte en ursäkt ingenting. Jag och grannfrun skakar på huvudet. Fortfarande i chock och förvirrade. Inbrottstjuv eller galen hund, mig kvittar. Jag vill sova gott på nätterna, utan att vara rädd för att en galen hund ska komma in och döda mina katter.
Usch.

Jahapp mina vänner, vad ska jag skriva om? Farfars 80 års fest? Daltons hänget eller kanske om brobygget som påbörjas inatt utanför mitt fönster?
Nä... Jag orkar inte, har bloggtorka. Ett långvarigt sådant också, ca 2 år nu.
Kanske man bör lägga ner detta skrivande. Vill ju inte dela med mig av privatlivet på internet längre. Svårt att bedömma vad som är lämpligt och olämpligt. Framtiden får avgöra.

Nu ska jag bädda ner mig och hoppas på att ingen av bygg gubbarna kikar in inatt, fast iofs, kanske min framtida karl finns där ute på brobygget. Bäst att sova med smink inatt då. Eller...kanske lika bra att skrämma iväg dem. Jag och katterna 4-evah.
/ensamma och deppfetto-tjejen.

VARNING! Alla som är totalt ointresserade av djur kan sluta läsa nu.

Idag har jag gjort en stor upptäckt, något som förklarar en hel del för mig. Sixten har dålig syn. Jag har nämligen köpt mig en laserpenna som jag kan underhålla katterna med (ja jag vet jag är världens största tönt, men den är otroligt praktisk då jag kan sitta i soffan och glo på tvn utan att behöva springa omkring och underhålla dem.) (ja, jag vet även att jag är lat.) okej, nu tappade jag spåret.
I vilket fall så ser Valentine pricken helt klart och jagar den överallt. Han reagerar även väldigt starkt om man lyser den i ögonen på honom. Sixten därimot ser inte pricken lika bra, bara om han får sikte på den och kan följa den i ett rakt spår. Om man lyser den i ögonen reagerar han inte.

Jag tror det är därför han är så rädd och försiktig av sig bl.a. Att han inte har full kontroll över vart han befinner sig går han bananas. Otroligt skönt att förstå honom, tillslut. Min älsklingskissemisse i hela världen.

På tal om ögon så har nog Valentine världens gulaste ögon. Väldigt speciell färg. Den här bilden är inte redigerad, vaknade upp på natten av att han satt 10 cm från ansiktet och stirrade. Tur nog hade laser pennan även en ficklampa inbyggd så denna coola bild fick jag till.
Den där laser pennan är min nya bästa vän tror jag.