I guess this is goodbye

Idag lämnade tre vänner mig.
Björnen flyttar från staden och kommer aldrig mer tillbaka.
Kommunen förlänger inte sitt kontrakt med Pemavakt. Adjö Patrik och Peter.

I just wanna fly away to places I'v never been at. But I never will.

Det här med rättegånger.

Idag skulle jag på rättegång. Det gick ju...ja så där. För det första hade jag inte den blekast aning om vad rättegången handlade om eller vad ärendet var. För det andra glömde jag mina papper hemma pga morgonens yra och visste inte vart jag skulle vara. Efter lite hjälp i Tingshuset visade sig att jag inte skulle vara på Tingsrätten utan Hovrätten. Då var det 5 minuter sedan jag skulle in och vittna. (kan förövrigt berätta att man får böta ca 2000 kr om man inte dyker upp i rätten.) så jag fick springa upp till Hovrätten, upp för trapperna samtidigt som jag hör hur de kallar på mig till sal 4 för vittnesmål. Slänger upp dörren där det sitter ca 20 personer och tittar på mig. Jag hälsar och är beredd på att gå in i salen då domaren säger:
- Ja, du behöver inte vittna. Hon har erkänt brottet.
Jaha. Okej. Vänder mig om, fnyser och suckar och går med bestämda steg ut.

Snacka om onödig dag.

När man har tagit en öl för mycket.

- vill du ha senap och ketchup?
-Nej tack, jag kör imorgon!

När man äntligen förstår att kroppen inte orkar längre.

Det är lördag natt. Folk festar, umgås och har kul. Själv ligger jag ensam hemma och känner att inget av nöjeslivet lockar. Inte det minsta.

Snaskar i mig lite naturgodis och bläddrar igenom tv-kanalerna. Ingenting av intresse finns att se på.
Jag vill inte göra någonting, absolut ingenting. Jag vill bara ligga här, i min ensamhet. Ignorera alla fyllesamtal, ignorera impulserna av en kul kväll på stadens gator.

Det är sant, jag vill bara ligga här. En katt vid varsin ände av kroppen, snaska på naturgodis och flippa mellan tv-kanalerna och inte göra någonting. För att inte göra någonting är precis det jag behöver.

Förbannade Facebook.

Dagens önskan.
1. Att jag skall kunna ta bort facebook.
2. Att jag inte ska vara beroende av facebook.
3. Att jag inte ska göra updateringar på facebook.
4. Att inte lägga upp allför privata bilder på facebook.
5. Att jag ska kunna rensa bland mina facebook vänner utan dåligt samvete.
6. Att jag ska sluta skriva om facebook.


Jävla facebook.

Snälla bli min igen.

Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
Snälla, ge mig två sekunder innan du ger upp
Kan vi inte vara nära bara en minut
Är det nu, nu som det tar slut

Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
Jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
Älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig
Det var han som ville kyssa mig

Snälla bli min igen
Låt det va som i en film
Snälla bli min igen
Låt mig få kvar, ja, låt det va

Du tar bort min hand från din arm och flyttar bort
Ingenting jag säger spelar längre någon roll
Ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
Får jag ens ha kvar dig som min vän?

Knyter mina skor och går tillbaka in igen
Sitter här på sängen tills du ber mig att gå hem
Letar efter nåt att säga som kan ändra allt
Något mer än det jag redan sagt

Snälla bli min igen
Låt det va som i en film
Snälla bli min igen
Låt mig få kvar, låt det va.

There is something going on.

Pappa talar om att vi ska åka på en resa på söndag. Jag skuttar omkring av glädje och frågar vart?
-Till Överkalix.
- varför då? Jag tänker inte åka dit. Jag hoppar av i Kalix.
- det får du inte. Du måste acceptera den här resan. Den kommer ske även då du inte vill det.

Vaknar av att Sixten gnuggar sitt ansikte mot min hand och lägger sig brevid mig. Första gången på en månad han vill mysa och jag blinkar bort all sömn och funderingar om vad som är på väg att hända hos familjen J.

GOOD NEWS

Jag lovade ju att återkomma om jag fortfarande levde. Ni kanske undrar hur det gick med världens undergång. Jag kan meddela er att den gick inte under, om ni nu hade missat det.

If i live tomorrow I will love you forever.

Min chef kom hem från Indien idag. Jag har saknat honom, och jag tror nog att han har saknat oss på kiosken med. Han hade nämligen köpt presenter till oss. Jag fick en alldelens ny sprillans fin mugg! Denna kommer jag använda varje dag till morgonkaffet samtidigt som jag drömmer mig bort om en annat liv någon annanstans (läs Norrland).

Hasta la vista mina små kaffekoppar från IKEA. Nu skall koffeinet flöda i mina ådror i denna grande cup!

 

 Vi får dock se om jag får använda denna kopp i framtiden, domedagen inträffar ju imorgon. Jag återkommer om kaffeslurpandet om jag fortfarade lever.

Svenssons premiär!

Idag invigde jag och Robert Svenssons uteservering. Jag har nu längtat i ett år och ölen smakade lika ljuvligt som förr.
Det är något speciellt med Svenssons på sommaren.
Som man brukar sjunga, härligt härligt men farligt farligt. Det är alltså den här sommaren som jag kommer bli alkolist på heltid.

 

P.s Jag kan meddela er redan nu att detta nog kommer bli sommarens tjatiga bildvinkel.

-Hej förlåt om vi ringer och väcker dig för 1000e gången.

Jag har lyckas rubba min dygnsrytm återigen och somnar varje natt runt 04.00. Ett mycket jobbigt problem skulle jag vilja påstå och inte nog med att detta var min enda lediga dag på länge så ringde polisen och väckte mig.
-Ahapp vad är det nu då? Frågade jag i morgonens yra.
- Vi skulle behöva veta vad din nuvarande adress är? Vi har skickat brev till dig men den har kommit fel. Svarade den trevliga poliskvinnan.

Så det var bara att kliva upp på morgonkvisten endå. Kan förövrigt påpeka att detta är mitt femtioelfte polissamtal på två veckor typ.

Nu ska jag plocka undan i det varma (28 graders) hushållet på Riddargatan. Robert kommer snart och vi ska promenera in till staden.

 

 Hyffsat glad endå.

Ilda talar korrekt svenska.

1. Jag ska reklamera mina muskler. Spänner armmusklerna och klagar på fetthalten.
2. Hon är så kommunikativ. social och kommunikativ, same shit.
3. Oh du är så tuff som vågar jobba ensam. Till polis som jobbar ensam.

Vardagsmaten.

Vilken fantasik dag det var igår på jobbet. Total misär utöver det vanliga men ack vilken komik det finns över det hela. Vem fasiken behöver en tv när man har livesändning över alla konstigheter som händer på Navet. Note to my self - den nya tvn var en dålig investering.

Klockan 15.00 dagens första gripande. 14-15 årig tjej blir släpad till polisbilen med sorg i blicken, alternativ någon form av berusning.
Klockan 18.00 Smått efterbliven kvinna kommer fram till luckan och berättar att hon är rädd. För vad då kan man ju undra. Hela staden är stendöd, knappt en kotte syns till. Jo, en a-lagare (samma från inlägget nedan) sitter tydligen på en bänk utanför. Så pass berusad så han icke kan stå på benen. Ja men det är vardag här. Svarar jag och tänker forsätta jobba då hon ber mig med vädjande blick att snälla, SNÄLLA du, ring polisen. (måste bara påpepeka här att det är ganska lustigt att hela stan tror att det är mitt jobb att rapportera till polisen om varenda lilla sak som händer, man kan ringa själv.) Så jag ringer till polisen som får komma och hämta upp a-lagarn vilket inte går så bra då han faktist inte kan stå på benen. Lägesrapporten där är jag ganska säker på, inlagd på sjukhus och magpumpning för fulla muggar. Härligt!
Klockan 19.00 En mörkhyad man som inte talar svenska försöker kommunicera med mig om vad han ska ha. Ett ciggpaket. Han tar fram pengarna som han av misstag tappar på disken. Ett litet problem, det är inte bara pengar som flyger fram ur plånboken utan även en en klump med hasch.  I panik rycker han tag i både pengarna och klumpen och viskar fram ett sorry sorry och springer sedan sin väg.
Klockan 20.00 Narkotika  påverkad kille även känd som ''Hej jag har alltid snetändningar av droger och skallar poliser lite titt som tätt'' kommer dansande mot kiosken. Han går in i en telefonautomat och börjar rycka och slita i luren, går ut och börjar göra karatesparkar mot glasrutan för att sedan börja''luftslåss'' med en kille som sitter på en bänk utanför. Killen i sin tur blir förbannad, tar strypgrepp på honom bakifrån och brottar ner honom på marken och skriker. Sedan släpper han honom och den narkotikapåverkade killen hoppar upp och dansar in i vänthallen där han tycks tro att han är en fågel. Han ''flyger'' nämligen omkring med utsträckta vingar. Plötsligt möter han på ''momentosnubben som vägrar erkänna att han numera är en navetanhängare'' som han börjar skrika åt och återigen luftslåss med. Momentosnubben blir förbannad och slår honom i ansiktet så han faller ner på golvet. Han reser sig upp gladare än någonsin och börjar dansa för tre utlänska killar som inte talar svenska. Han skuttar , hoppar och sjunger ut i sång hur livet ska vara. Polisen anländer tillslut och när han ser dem lyser han upp som en sol och följer glatt med dem till polisstationen. Han var på bra humör idag åtminstonde.
Klockan 22.20 kommer en polisbil i fullfart mot kiosken, tvärnitar och springer fram till kioskluckan och frågar vart slagsmålet är. Osynliga syrsor hörs i bakgrunden och inte en enda människa syns till. Troligtvis snorungar som har tjuvringt till polisen.
Klockan 23.10 går jag och Rebwar ut från kiosken påväg till bussarna då vi ser en narkotika påverkad kvinna hänga på vårat tidningsställ och kika in i kiosken. När hon ser oss utbrister hon - Men det var ju ni som stängde nu, Nej, NEEJ. NEEEEEEEEJ!!!!!!! Jag och Rebwar forsätter att gå utan att se oss om.
Klockan 23.12 Jag väntar på att bussen ska släppa av passagerare då  en afrikansk man kliver ur bussen med en öl i ena handen och ett fiskespö i andra. Full som få vinglar han fram till mig och säger - Hey, H h h how aare y y ou doing? Sedan tittar han på en fimp som ligger en meter ifrån mig på marken och frågar om han kan få den. Eh, ja. Svarar jag och kliver på bussen.

Någon som vill byta liv? Hallå? Nehepp.
Skit i det då. 

Livet på Navet.

Klockan tickade på som vanligt och tiden rusade fram. En lugn men händelserik dag med polisförhör och kommunala möten och visning i Sundsvall vänthall inför den framtida renoveringen. 7 minuter kvar på arbetsdagen då en A-lagare står i kioskluckan och tittar på mig. Jag går fram till honom och frågar vad han vill ha.
- ingenting. Svarar han och forsätter: Jag berättade precis för de andra här borta hur du ser ut, på Finska.
Jag tittar på honom och försöker se om det finns allvar i hanses ögon, och ja. Han var dödligt seriös. Okej? Svarar jag honom.
- Ja alltså jag kan ju Finska.
- okej. Svarar jag återigen.
- Alltså... Då berättade jag hur du såg ut. På Finska. Typ att du har hästsvans. Och lite hår på sidorna.
Jag kollar på honom, väntar på hans nästa move. Men det kommer inte. Han bara står där med sina röda grummliga ögon och stirrar med en tom blick framför mig.
- Hejdå. Säger jag med sträng röst som visar att samtalet är över.
- Hejdå. Svarar han, vänder på klacken och luffsar sin väg bort mot bänkarna igen, knäcker en öl och stirrar i tomma intet.

Ingen dag är den andra lik.

Fyra år senare hände det plötsligt.

Plötsligt händer det.
En uttjatad replik men ack så sann.
Igår fick jag handla folköl för första gången i mitt liv utan att behöva visa ID.

Jag antar att mina år med att använda vanlig tvål i ansiktet har börjat ta ut sin rätt. Rynkor har börjat träda fram.

Livet känns ganska sweet endå.

Ögonbrynen höjs, det stora leendet kommer fram. Plötsligt tycker man lika dant om allt och delar varenda lilla intresse. En öl står plötsligt framför än bara för att "du är så himla trevlig". Armen faller långsamt men säkert fram över ens högra axel och plötsligt pillar personen än i håret. Tar upp telefonen ur fickan och kollar på klockan regelbundet och hoppas på att tiden ska gå lite snabbare så man slipper höra på personens desperata raggnings försök.

Nej, det här kommer aldrig att funka. Jag önskar att ni kunde förstå att ni ska bli jagad, inte jaga.
Männens största myt.

Expressen sätter rubriken.

Jag avskyr Eurovision song contest av hela mitt hjärta. Så fort det står något om denna fasansfulla tävling i kvällstidningarna bläddrar jag snabbt förbi och ignorerar Eric saades problem med glasburar och skyddande identidet. Det räcker med rubrikerna för att få the whole story. Aftonbladet har nött på melodifestivalen och Eric saade i månader nu och jag har bannlyst mig själv från den Kvällsposten. Så jag bestämde mig för att läsa Expressen som var inte mycket bättre än Aftonbladet på att sätta rubriker.
"nu ska vi hångla"
Eric Saade firade med Molly inatt.

Nä, nu bojkottar jag expressen också.



Jävla skit tidningar.

MINGLA.NU VEM SER SNYGGAST UT.

 

 

SOMETIMES I JUST LOVE ME MYSELF AND I (and I know you do it to)

I AM BACK AND I DON'T LIKE IT.

Nämen är du tillbaka till bloggarnas fasansfulla värld Malin?
- Jo det skulle man väl kunna säga.
Hur känns det att vara tillbaka?
- Det känns som att jag säljer min själ.
Tror du att dina gamla trofasta läsare håller sig kvar?
- Det skulle jag inte vilja påstå. Eller jo jag har garanterat en trogen läsare kvar. Min käre far som inte tycks vilja hålla sig borta från sin dotters liv på internet. Nu blir han nog glad.
Vad kommer du blogga om?
- Katter.
Nämen Malin, inte nu igen?
- Johodu. Crazy cat lady aka Mongo-Malin är tillbaka.

Jag vet nog minsann att ni har saknat mig.