Mitt bankkort försvann i Lördags och jag känner mig totalt maktlös. Jag har nämligen hittat den finaste blusen i världen på H&M och jag kan inte handla den. Jag tänker på den, drömmer om den, fantiserar och grimaserar över förlusten av kortet. Jag gnäller och gnäller, varför hittar man bara saker man vill ha när man inte kan få dem?
Gick o jobbade i stället och förbannade mig där över förlusten. Var på urusel humör tills en kund sa att han skulle handla några öl. Kommentaren "från Navet mot Bolaget" fick mig att tjuta ut i skratt. Jag tyckte jag var klockren, jag kunde inte sluta tänka på min filurighet och när han kom tillbaka utbrast jag " från Navet till bolaget!, Hahaha fan vad rolig jag är!"
Och så kom jag på vilken tönt jag är. Inte konstigt att jag är forever alone.
